Gener

Jag har kommit så långt att toppen till min växthusquilt är färdig i all sin snedsydda glans. Nu är det alltså dags att sy på vadd och baksida - det blir ingen fleecefilt kan jag meddela, jag är ju en sån där läraktig och medgörlig person som lyssnar på sina bloggläsare. Och eftersom den eniga domen var "alltså, ingen fleece, hörredu", ja då blir det inte så.

Således fick jag köpa lite vadd, och då passade jag på att köpa lite blått bomullstyg till baksidan. Dottern, som också var stadd i tygköparärenden, nickade gillande.

- Nu ska jag hem och sy på baksidan! utropade jag glatt.
- Du måste tvätta tyget först! påpekade dottern strängt.
- Äsch det är väl inte nödvändigt? sa jag, som är mer av typen att "Nu! ska det ske!!". Och med "Nu!" menar jag då inte "om ett antal timmar när tyget är tvättat, torkat och struket".
- Jo, sa dottern och såg bestämd ut.

Jag förstår verkligen inte var hon fått detta ordentliga och rejäla drag ifrån, vems gener är det som slår igenom här?? Jag försökte lite halvhjärtat avstyra tvättandet, men fick ge slaget förlorat. Okej, det räcker kanske med allt det där som jag sytt snett, man behöver kanske inte addera tyger som krymper i framtida tvättar på det. Jag vill ju ändå inte att täcket ska se ut som en rutig korkskruv.

- jag tvättar väl då, suckade jag tungt.
- men du fållar väl tyget först så det inte trådar upp sig? fortsatte dottern oförtrutet.

Men nu var måttet rågat! Någon måtta får det ändå vara, tvätta - okej då. (Motvilligt). Men fålla? Näsåtagmigtusingen, det gör jag inte. Icke! Sa jag och såg absolut bestämd och omedgörlig ut.
- Jag lägger tyget i ett örngott när jag tvättar det, sa jag sedan listigt. Dottern nickade tveksamt.

Nu ska jag ärligen erkänna att det gjorde jag inte alls, jag slängde in åbäket i maskinen och tryckte på "Tvätta!" och sen så var det bra med det.

Men om jag inte haft en dotter med så onaturliga gener så hade kanske täcket redan varit klart?