Det blev lite annat än tyg...

När man lagt ett antal timmar på att köpa tyg så kan man känna sig lite matt. Om det är av alla tyger, färger, val, mönster etc, eller om det är ren och skär svält var svårt att säga.

- Vi får väl ha lite lunch? sa vi, och alla tre röstade enhälligt för att vi skulle åka och äta kanelbullar. Det kan nog vara så att det finns nyttigare saker att äta, men när man nu befann sig alldeles nära det lilla kaféet i närheten av Wittskövle slott, ja då såg man liksom kanelbullarna som en hägring vid horisonten. Vi ångade raskt iväg dit.

Lika raskt klämde vi i oss var sin bulle, och hällde i oss en cappucino. Förutom dottern, som hellre ville ha ekologisk rabarberdricka av märket Lina och Bina. Och bin, ja, det fick vi liksom på köpet. Det är rätt enerverande att klämma i sig bulle när det surrar ett bi omkring en och tjatar om att det också vill ha. Till slut stängde dock syrran rådigt in biet i den tomma rabarberdrycksflaskan, och tänk, då var biet inte nöjt med det heller! Prata om att ha pretentioner. När vi fikat färdigt hällde vi dock ut biet igen, man vill ju inte vara bimördare på sin semester.

I närheten av kaféet ligger det en liten loppisaffär. Förra sommaren var vi också där (som sagt, kanelbullarna är delikata), och då hittade jag söta blommiga tallrikar som skulle passat utmärkt i vårt växthus för fjuttiga 10 kronor styck. Köpte jag några tallrikar då? Nä det gjorde jag inte, ibland är jag mer än lovligt korkad.

Nu ville jag gå dit, och dottern och syrran undrade roat om jag trodde att tallrikarna fanns kvar? - Äsch! sa jag då (fast jag innerst inne hoppades på det). Men nix. De pryder säkert sin plats i ett annat växthus. Jag gick dock inte lottlös därifrån, för rätt vad det var snavade jag över Kopparna!

Lagom runda, lagom stora, lagom guldiga, ja lagom på alla sätt och vis! Nu hade jag lärt mig min läxa, och jag slog till snabbare än en kobra hinner blinka. Om nu kobror blinkar? Tro mig, jag agerade snabbt i alla fall!

De är vederbörligen invigda av maken och mig. Förmodligen är det tekoppar, men det går alldeles utmärkt att dricka cappucino i dem också. Det går också alldeles utmärkt att äta en bit citronsockerkaka till. Jag trodde det nog, men var inte alldeles säker. Nu är det dock utprovat till full belåtenhet.

Det står Uppsala-Ekeby på dem, och Gefle och vi har googlat lite för att hitta vad modellen heter, för si, det stod det inte på kopparna. Google har dock svikit oss. Skulle det vara någon koppexpert som känner igen dem så skingra gärna det koppsliga mörker vi befinner oss i.