Jag ligger efter

i bloggandet, alltså. Det måste vara den där semesterkänslan som gör att jag bara lallar runt och egentligen inte uträttar något rejält. I all synnerhet som vi träffat goda vänner de senaste kvällarna och då har liksom dagarna gått åt till att smälta all god mat vi blivit bjudna på. I måndags var vi hos Ellenfamiljen och god mat och fick smaka vin från 1976 - rejält yngre än jag själv alltså, men ändå av ansenlig ålder. Det gläder mig att vin åldras med behag. Det man förlorar i syra och fruktighet vinner man i mognad och värdighet. Se där en lärdom för livet! Man kan nu bara hoppas att man kan applicera det på sig själv.

Igår var vi hos andra vänner. Vänner som älskar Huliganen. Jag menar, vem annars tinar köttbullar enbart för att utfodra gästernas hund? Och som dessutom kivas om vem som ska få ge hunden köttbullarna? Sen fick han väl lite dovhjortfilé också...  Undra på att Huliganen alltid vill gå in i deras hus när vi passerar. Maken och jag också, för den delen. Vi gillar hjortfilé!

Men nu kom jag alltså på att jag ju bara suttit där och skrivit om franska viner och slott och trädgårdar. Det finns ju en eller annan stad i Frankrike också. Paris, till exempel. Fast vi passerade bara Paris i spindelnätet av motorvägar, och jag var rätt glad att vi inte skulle ge oss rakt in i smeten.

Däremot åkte vi till Nantes en dag. Vi hamnade i katedralen. Vi tycks liksom alltid göra det. Men den var väl värd ett besök. Sen hamnade vi vid chateauet. Det är också lätt att göra. Vi gick dock inte in utan traskade runt på vallen runt slottsgården och tittade på utsikten, den gamla kexfabriken (LU) till exempel. Inte direkt något skjul i korrugerad plåt.

Av att titta på allt detta blev vi hungriga. Och det är ju så att när man är hungrig och trött, ja då blir i alla fall vi alltid lite obeslutsamma och har svårt att hitta den optimala restaurangen. Men rätt vad det var så bara snavade vi över den! Chez Maman hette den, och denna franska mamma, hon serverade en sallad med havets frukter som verkligen inte gick av för hackor.

Vi besökte även Tours, som låg i närheten av Vouvray där vi bodde. I Tours fanns, hör och häpna, en katedral! - Dit går vi in! sa maken som aldrig bangar inför lite kyrkbyggnader. Vi är ju skåningar, och i Skåne firar vi ju Mårten med att äta gås varje höst. Och just i Tours var det som Mårten var biskop och blev helgon, tänka sig. Fast han hette väl St Martin då, de har ju inte så många "å" i franska.

Tours är också knökfullt av gamla fina hus. Vi traskade hit. Vi traskade dit. Vi satt återigen på uteserveringar och smörjde kråset.

Däremot är det lite sämre beställt med offentliga toaletter kan jag meddela. I alla fall sådana som man lyckades ta sig in i, även om vi hittade en utanför katedralen. Trots att vi hävde slantar i den, vägrade den att öppna sig. Det hjälpte inte ens med "Sesam, öppna dig". Maken, som är en rådig make, lyckades dock komma på att vi kunde gå in och utnyttja faciliteterna på Konstmuséet. Så då gjorde vi det. Vi tittade även på den fina trädgården. Dock får jag till min skam erkänna att vi hoppade över själva konstutställningarna. I vissa lägen får man prioritera.