Med pedalkraft

Idag tog vi oss fram per velociped, maken och jag. Vi har pratat om en cykeltur hela semestern, men när temperaturerna legat upp mot 30 grader, ja då blir man inte jättesugen på att trampa runt i det skånska landskapet. Idag var det dock dags! Det var lite skyigt och inte fullt så varmt när vi startade, ja det kom till och med några regndroppar när vi hunnit ett par hundra meter. Inte lät vi hindra oss av det, är man viking, så är man. Lät de bli att resa till Gårdarike ifall det regnade lite på dem? Skulle inte tro det.

Vi skulle inte till Gårdarike, utan närmare bestämt en sväng via Knästorp. Där tittade vi först på 1100-talskyrkan. Den var stängd. Det var synd det, för i den kyrkan finns en tavla med guden Shiva på, och det tycker i alla fall jag är lite kul mitt ute i en liten skånsk bondhåla. Det finns Shivatavlor i Bonderup och Bjällerups kyrkor också. (Jag är lite osäker på det där med Bonderup, men jag förlitar mig på att maken kommer att rätta mig om det är fel).

Sen tittade vi på ett snickeri, och det var öppet! Det var kul, och det var många stora maskiner kan jag säga. Sågar och sånt. Typ.

Sen cyklade vi förtrutet vidare, över Gullåkra mosse. Där har jag aldrig varit förut, men dit ska jag nog ta mig igen och ta med Huliganen. Han kan också behöva se lite mossar tror jag.

Vi cyklade igenom Staffanstorp och sen kom turens kniviga fråga! Nämligen denna; skulle vi stanna vid Tirups Örtagård och sitta i deras lummiga trädgård och fika? De har väldans goda hembakade kakor... jag vet, ty jag har varit där förut! Men alternativet var att vid återkomsten till Lund stanna till vid Glasskulturen på Stortorget och äta glass där. Hm.... kaka-glass-glass-kaka snurrade det i huvudet. Till slut vann glassen, så vi cyklade vidare, först till Lilla Uppåkra, och sedan till Stora Uppåkra och där såg maken nostalgisk ut, där var han ju och grävde upp knivar från Vendeltid så det stod härliga till förra året. Mot Stora Uppåkra gick det uppför, men vi trampade oförtrutet på. På Stortorget hägrade ju en glass!

Lätt svettiga och prickiga av insekter nådde vi vårt mål och avnjöt vår glass utanför Rådhuset. Maken åt Vildhallon och mintchoklad, själv åt jag Finsk Lakrits. Enbart. Den är nämligen bäst. När vi äter glass så är jag alltid färdig före maken. Långt före maken, jag har nämligen stor kapacitet när det gäller glassätande. Glass ska man njuta av, inte sitta och småslicka den i sig, nej den ska liksom slinka ner i generösa bitar!

Nu är vi hemma igen och nu kommer jag snart att somna i solstolen i skuggan av äppleträdet känner jag. Jag kommer att låtsas att jag läser en bok, men jag är tämligen säker på att småsnarkningar snart kommer att genljuda över Huligan-trädgården.

Fast innan jag slumrar in måste jag säga att det där med att blogga, det kan vara väldigt lönsamt! Titta bara vad jag fick häromkvällen; en jättefin bukett av Lotti. Lotti läste min blogg för rätt många år sedan och för fyra år sedan dök hon upp på besök. Nu kom hon igen eftersom hon var på besök i Skåne, bara sådär lite hips-vips  - och det var himla trevligt! Så det är inte bara lönsamt, det är en källa till stor glädje också.

(Edit; det visar sig att jag far fram som en vandal, eller rentav en viking på bärsärkargång, med sanningen. Det var inte Bonderups kyrka som hade en Shiva-bild. Glöm Bonderup. Tänk er i stället Tottarp! Tottarps kyrka ska det va' om man är lite varsam med sanningen. 

Men värre ändå, enligt Maken, min egen samvetsröst, är den himmelsskriande osanning som jag for fram med när det gällde glassen. Han åt Vildhallon och Toblerone, Så det så. I stand corrected. Mea culpa!! F'låt!)