Ja må den leva

Bloggen alltså. Den fyller ju hela fem år idag! Det blir inte tårta, det blir det inte. Inga paket heller, för den delen.

Men lite nya vimplar blir det i alla fall, det är ju ändå lite festligt så här på självaste födelsedagen!

Jag tycker det känns väldigt märkligt att tänka sig att jag redan hållit på i fem år - jag som inte är så vansinnigt uthållig av mig. Ibland tänker jag att jag nog är färdigbloggad nu. Vad mer ska jag skriva om som jag inte redan tjatat om? Men sen så tänker jag nog ändå att jag tycker ju det är roligt.

Just nu tycker jag det är lite kul att fundera på hur det var då, då när jag utan att ha någon riktig plan satte igång med att lägga ut texten om Huliganen och maken och rosorna. Garnet, det kom senare. Och tygerna och symaskinen, ja det kom ännu senare! Det var mer hundträning, då i början. Ja om man ser det där med "träning" med en generös och tillåtande blick. Numera tycker vi oss nog vara ganska färdigtränade, Huliganen och jag. Ja Huliganen har väl i och för sig ansett sig vara färdigtränad i större delen av sitt liv.

Då, för fem år sedan, bodde dottern i Skottland. Sonen var på väg till Kosovo. Maken var fortfarande ekonomichef även om han redan då var innerligt trött på såväl plus som minus. Förmodligen mest minus, tror jag.

Huliganen hade två öron som stod rätt upp, alla tänderna i munnen, fullt ös under tassarna och var inte så grå om nosen.

Det är lite roligt att tänka på allt som hänt. Alla bullar jag bakat (och ätit...), allt vin vi druckit, resorna vi gjort. Familjehögtider och promenader och utflykter. Garninköp och bokinköp.  Allt det där finns ju här, den dag jag känner mig lite nostalgisk och vill blicka tillbaka en stund.

Så grattis på dig bloggen - det gjorde du bra!