Att ha efterlängtat besök

Det var ett tag sedan Grynet och Pyret sov över, men nu, nu var det äntligen dags! Morfar och jag, för att inte tala om Loppan, var jättepeppade på att få övernattningsgäster. Självklart sken solen när de kom, för det är väl klart att även solen blir på gott humör när man får finbesök!

Alltså kunde vi fika ute i trädgården. Flickorna hade med sig nonstop-kakor och nutellabollar som de bakat alldeles själva, förutom att mamma hade fått sköta ugnen. Det är ju alltid bra att ha en handräckning i köket. Pyret hade mycket att berätta - det är liksom aldrig tyst när man har flickorna i sällskap. Det gäller att ha simultankapacitet när de lägger ut texten - ofta om olika saker och lika ofta precis samtidigt. Då kan en mormor bli lite lätt förvirrad, men så är det när hjärnsynapserna inte är så ungdomliga längre.

När man fikat med så goda kakor, ja då får man ju massor av energi! Flickorna gungade så att håret vajade och mormor tittade på och tänkte tillbaka på tiden när de satt i en babygunga och mormor fick skjuta fart - det behövs liksom inte längre.

Efter gungorna fanns det massor av energi kvar, så då blev det lite studsmatta och sen ville Pyret att mormor skulle fotografera när hon hoppade ner från studsmattan - inte det lättaste att hinna med ett sånt litet kvicksilver men det gick till sist. Sen gick Pyret och jag och köpte glass. Grynet, som är en riktig bokmal, stannade hemma med morfar och läste böcker, om olika ämnen, men lika nöjda båda två. När vi satt på en bänk och åt våra glassar kom en tant som plockade tomburkar ur papperskorgen. 

- Mormor, vad gör hon? undrade Pyret då och jag förklarade att en del människor plockar tomburkar och tomflaskor och pantar dem och det är ju bra för miljön med återvinning. Då tyckte Pyret att vi kunde gå hem och hämta en plastkasse och också gå runt och plocka tomburkar ur papperskorgen. Men i stället vinkade vi farväl till tanten och gick hem till storasyster, morfar och Loppan, för det började så smått dra ihop sig till kvällsmat. 

Morfar grillade korv nere i trädgården, och det tyckte alla var en god idé, även Loppan som levde i tron att en del korv var till henne. Och det kan väl hända att hon fick smaka lite korv, när alla andra hade det så mysigt så vore det väl orättvist om hon fick hålla sig till torra kulor? Nere i trädgården får Loppan sitta i soffan och det tycker hon är en väldigt bra grej. Sen läste dessutom Grynet en Bamsetidning för henne, så Loppan, hon hade en helkväll!

Så småningom var det ändå dags att dra sig uppåt. Hoppa i pyjamas, borsta tänder, läsa godnattsaga och gå och lägga sig. Ja, det vill säga, mormor och Pyret somnade väl vid halv tio, men Grynet som är en lika stor nattuggla som morfar höll honom sällskap och tittade på Formel 1. Men sen, sen somnade Grynet och morfar med och vi sov alla tills det var morgon igen - och då, då regnade det! Loppan och jag tog en blöt promenad i Botan, och sen, när alla ätit frukost och pysslat och läst tidningen, ja då knallade vi bort till Kulturen och Pippilekutställningen. 

Vi klappade lilla Gubben, lekte i Godisaffären (med riktigt godis! - tyvärr inlåst bakom glas), flickorna bakade pepparkakor och bjöd morfar och lekte i Villa Villekulla och hade det allmänt väldigt roligt! Så roligt att det är svårt att få taget några skarpa bilder för de är liksom hela tiden på språng.

Typ såhär. Men man känner ju känslan, det gör man onekligen.

Väldigt rara pirater, man hade nog vågat möta dem på det villande havet någonstans. Jag tror ju inte hade de hade kölhalat en, eller tvingat en att gå på plankan.

Sen var det dags att gå hem, för mamma och pappa skulle ju komma och äta lunch. Köttbullar och jordgubbs-och rabarberpaj skulle det bli, och det slank ner med god aptit hos alla, ja det vill säga, flickorna gillar inte rabarber så de hoppade över den biten och nöjde sig med jordgubbar och glass. Det tycker mormor är lite konstigt, för mormor gillar rabarber, men smaken är ju olika, det inser mormor med. Och då blir det ju mer rabarber till mormor. Loppan fick inga köttbullar och det tyckte hon väl var lite småsnålt. 

Så småningom var det ändå dags för flickorna att åka hem. Det blev tyst och stilla här hemma, men mormor hade ändå sin fina teckning att titta på. Den hon fått av Pyret. 

- Åh du har ritat av Loppan! sa jag förtjust och tänkte att Pyret hade minsann fångat Loppan på pricken! Då tittade Pyret strängt på mormor och sa - Det är faktiskt en häst!

Hoppsan. Men en himla fin teckning är det, det ser man ju tydligt.