Bland bogies och birdies

Vilken bra vecka det varit! Fylld av familjeträffar, mer eller mindre vackert väder, trevliga utflykter - vad mer kan man önska sig? Och nu var det dags igen; i julklapp hade vi fått ett sportevenmang och en middag av Kickan med familj. Nu var biljetter köpta, maten inhandlad och det enda som saknades var farmor och farfar. Och det behövde man inte vänta på, nej vi fräste iväg till Halmstad i fredags så att asfalten skrynklade sig. I laglydig hastighet, skyndar jag att tillägga.

Väl framme i Halmstad sken solen, sonen och Kickan befann sig på altanen och dit begav sig Loppan, maken och jag också. Vi fick kaffe och sen körde sonen och hämtade hem Kickans mamma som borrat i tänder på löpande band hela dagen, men som nu längtade hem till sin lilla flicka. Kickan fann sig med upphöjt lugn i att bli ensam med farmor och farfar; jo för där fanns ju Loppan och dessutom fina krukor där man kunde peta i jorden. Plommonkart som man kunde försöka smaka på när inte farmor såg - men farmor höll ögonen på Kickan så det blev inget av med det. Lite småtråkigt av farmor kan man tycka, men farmor är rädd om Kickans mage.

Så småningom blev det grillning och mat och prat och vin innan vi alla ramlade i säng i mycket rimlig tid - vi skulle ju ut till Tylösands golfbana tidigt på morgonen för att beskåda Scandinavian Mixed. Alla åt med god aptit, även Kickan som petade i sig såväl sparris som potatis och tomater och gröt och, tja, lite av varje faktiskt.

Morgonen var solig och fin, och efter frukost lastade vi oss alla i bilen och körde till Tylösand. Planen var, att om inte Kickan estimerade golf någon längre stund, så kunde hennes mamma och jag köra hem igen, det är inte så långt. Nog för att jag gillar att titta på golf, men att umgås med Kickan slår ju ändå det mesta i golfväg. Nu blev det ändå så att Kickan hade ett utmärkt sinne för golf, så hon ville minsann inte åka hem i förtid, nej minsann!

Jag ska också redan nu påtala att av alla foton jag tog, så är väl cirka 97% på Kickan, men någon liten golfbild för att visa atmosfären blev det väl - lika bra att inleda med en sådan, så att det inte verkar som om jag hittar på när jag pratar om golf.

Sen kan man ju bli lite trött av så mycket frisk luft och sport, så då kan det vara skönt att ta en tupplur hos mamma tyckte Kickan. Vi andra tittade på drivar och fairwayslag och chippar och puttar - och visst missades det lite ibland, men för det mesta blev man vansinnigt imponerad av hur träffsäkert man chippade mot green, till exempel. För egen del är det ju något av en gambling, det kan gå precis hur som helst - och det gör det också för det mesta.

När Kickan sovit en stund var hon pigg på nya äventyr. Ut och promenera med mamma, till exempel. Iförd den nya koftan som till farmors belåtenhet satt som en smäck. Det var lite svalt i skuggan nämligen, så farmor fick låna Kickans fina filt och värma ryggen med. Lite kaffe värmde också bra.

Sen tittade vi på Caroline Hedwall som gjorde par på hål 14 (? Det kan ha varit hål 13 också, jag vill verkligen inte bli beskylld för att fara med fake news i min blogg) och då var det dags för Kickan igen att få en egen kuli som bar henne. Inte utan att man kan bli lite avundsjuk, tänk om någon ville kånka runt på en trött farmor emellanåt!

Men vid 16 green fanns en läktare så där kunde vi vila en stund, äta lite macka och klämma en klämmis. En hel sportdag kräver lite kolhydrater såklart. Och här fick Kickan se sitt livs firsta birdie! Hon utbrast i ett uppskattande "ubbagubbbubbla". Eller något åt det hållet. Det lät definitivt uppmuntrande i alla fall. Maken tyckte att jag skulle ta en bild på hela Kickanfamiljen med hål 16 i bakgrunden. Så då gjorde jag väl det. Men sen tyckte jag att kvoten hål 16:Kickanfamiljen blev lite vinglig, så då fick det bli en ny bild. Mindre golfhål och mer familj. Mycket bättre.

Sen följde vi med en boll via hål 17 och 18, och jag hörde en liten flicka säga till sin pappa när vi närmade oss 18:es tee att "det börjar bli lite långtråkigt, pappa". Men det tyckte inte Kickan och vi! Vi kanske uppskattade olika saker, men det där med att titta på golftävling, det var en höjdare!

Sen kan man ju parkera sig vid en drop zone också. Dra i lite gräs. Njuta av solen, som nu värmde riktigt gott. Maken och sonen passade på att titta på när Henrik Stenson slog ut - och det var säkert jättebra och sådär, men inte slår det att titta på en glad sondotter inte.

Efter det var vi nöjda med vårt golfäventyr och åkte hem och åt lite innan det var dags att styra kosan mot Lund igen. Medan sonen grillade lekte farfar och Kickan med de fina leksaksäggen innan vi smorde kråset en sista gång det här besöket. 

Tänk vilken tur vi har som har två så fina familjer att träffa! Vi är verkligen lyckligt lottade som har Grynet, Pyret och Kickan med föräldrar i vårt liv. 

Nu känner dock farmor att det är dags att börja träna lite på chipparna, nu när Kickan sett hur det ska gå till - jag vill ju inte att hon ska behöva skämmas för sin farmor på golfbanan.