Helt plötsligt blev det högsommar. Varma grader i höga tal, sol som skiner i stort sett oavbrutet - ja då är det tid att njuta av sin trädgård. Rentav sova lite i trädgårdssoffan då och då, om vi nu ska vara helt ärliga. Maken och jag - eller om vi ska fortsatta vara sådär ärliga; maken har grävt upp en massa hosta som vi hade i rabatten. Jag gillar hosta, men jag gillar också att ha lite annat, som rosor till exempel. Och nu hade hostan brett ut sig över det presumtiva rosutrymmet så det fanns inget annat att göra än att vara lite brutal. Alltså grävde maken upp en rejäl mängd hosta som vi raskt utlokaliserade till en av grannträdgårdarna som led av en sorglig hostabrist.
Sen åkte vi till Flyinge plantshop och köpte lite plantor. - Vi ska inte ha några rosor! sa jag och hamnade raskt hos - märkligt nog - rosorna. Men jag var ståndaktig. Vi hade ju redan planterat en Queen of Sweden och nu var det annat som skulle planteras. Nävor till exempel. Nävan Rozanne närmare bestämt. "Århundradets perenn" har den utnämnts till och då, då kände jag att min trädgård, den vore inte komplett utan denna näva. Än så länge kanske den inte blommar så rikligt, men snart så! tänker jag trosvisst. Har man "århundradets" som prefix, ja då måste man ju klämma ur sig mer än en liten blomma. En näva till blev det. Pink Penny har flyttat in, och nog är hon pink, alltid.
Några gillenior fick också följa med, men de har visst inte hamnat på bild. 2020 års perenn, är de uppenbarligen och det är ju inte lika storstilat som "århundradets" men ganska bra ändå, eller hur? Dock inte så bra att de hamnat på bild. Än.
Rosen vi planterade för ett litet tag sedan, den har jag gått och bevakat som en äggsjuk höna. Den verkade trivas, jodå. Men blomning? Flera knoppar syntes och igår så blev det ändå en blomma! "Fin!" tänkte jag och tog ett foto, men lite besviken var jag nog ändå, för inte var det riktigt så här jag tänkt mig min Queen of Sweden. Lite fjuttigt?
Men tji fick jag, för imorse såg drottningen ut så här. Precis så ljuvt som man tänker sig en drottning. Nu är det ju i och för sig drottning Kristina som avses, och jag vet väl inte direkt hur ljuv hon var - man hennes ros, den är det!
Fast nu var det ju ändå så att alldeles roslös kom jag inte hem från vårt senaste besök i Flyinge. Precis vid utgången stod det små fina rosor... och då kände jag att "näe, det går bara inte, en sån måste få följa med hem". Ett klokt beslut - för se så fint den matchar min stickning.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.