Pingst. Jag måste erkänna att jag lite missat att det är en av högtiderna nu. Pingst - det är väl en högtid som (om man nu inte är i giftastagen) liksom faller lite mellan stolarna? Det är inte så mycket påskkycklingar, julpynt eller sill-å-snaps över det hela. Hade det inte varit för att jag stickat färdigt en liten kofta i restgarner och behövde köpa knappar till den (för att inte mottagaren skulle ha växt ur den för länge sedan), ja då hade jag väl inte ens funderat över det där med pingst. Men nu sa jag till maken "ska'ru följa med till Bernts och köpa knappar?" igår. Jomen, man vet väl hur man firar en lördag! Knappköp, jajamensan! Då sa maken "har de öppet, nu när det är pingstafton och allt?", och jag tänkte "pingst?!". Men visst hade de öppet och jag fick köpt mina knappar OCH sytt i dem. Man är en förbättrad människa (med ett snabbt växande barnbarn), jodå.
När man nu hade fått klart för sig där med att det är hänryckning och allt, ja då vill man ju hänryckas lite mer. Alltså gick maken och jag på torget och inhandlade lite grönsaker. När jag skulle swisha betalningen råkade jag fotografera tomaterna i stället och då, då tänkte jag att jag kunde ju lika väl ta ett foto som visade mer än plommontomater. Men lugn, bara lugn, jag har ärligen betalt såväl potatis som färsk lök som plommontomater också. Ville bara säga det.
Sen gick vi hem igen, tillbringade en solig eftermiddag i trädgården och var hur hänryckta som allra helst. Ända tills 01.05 på natten då jag ringde vår närmaste studentnationsgranne och påtalade (i ampra tonfall) att om man nu har korridorsfest och skrålar på högsta volym att it's raining men, halleluja!, ja då borde man kanske göra det för stängda fönster om det nu regnar, och vad tänkte jouransvarige göra åt detta oväsen, vavava?! Hänryckningen fick sig en liten smäll där, det fick den.
Men på morgonen tänkte jag att nu får vi ta tag i det här, och hur blir man hänryckt på bästa sätt? Självklart tar man sin kompis och går på promenad. Vad är det Loppan stirrar på så förvånat?
Det är ju änderna i stadsparksdammen som betedde sig på det mest märkliga vis, tänkte Loppan som inte letar mat under vattenytan direkt. Hon vill ju helst ha den serverad på ett mer civiliserat sätt. Själv upptäckte jag efter en stund att jag satt mig i en fågelskit, så kan det gå.
Sen gick vi hem och för säkerhets skull, för att hålla hänryckningskvoten på topp, så bakade jag en chokladkaka. Choklad är gott. Kaka är gott. Så detta kunde ju bara bli hur bra som helst!
Jag var mycket belåten med mig själv. Men sen tänkte jag; "kan man liksom höja nivån ytterligare?". Och nu hade jag ju några jordgubbar till övers i kylskåpet, lite grädde... klart man kunde! Herregud, jag till och med spritsade grädde och kände mig som om jag vore med i Hela Sverige Bakar.
Lite ytterligare hänryckning kunde man väl ändå nå, tänkte jag sedan. Tog min Loppa och gick ner i trädgården och bjöd maken på eftermiddagsfika. Sådärja. Nu var hänryckningen på topp!
Loppan? Jodå, hon var minsann också hänryckt. Det kanske inte ser så ut, men inombords är hon alldeles väldigt hänryckt. Så det så. I synnerhet när hon tiggde till sig en bit av mattes nygrillade fläskkarré. Hur nu det gick till?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.