Alla som känner mig vet att jag har en synnerligen soft spot för hundar. Mitt hundliv började ganska sent, men slog till med full kraft när jag äntligen Såg Ljuset.
Senaste veckan har därför varit mycket bra ur hundsynpunkt; vi har till exempel passat Dennis, vars lillmatte skulle ha studentmottagning. Och eftersom Dennis är av samma skrot och korn som Loppan, dvs lika social, så kunde han kanske ha tagit över lite väl mycket... alltså fick han hänga med oss ett tag.
En annan dag fräser vi runt i Snärjet med Sally och Lisa - en härlig förmiddag. Där jag tog ett (1) foto och det var ju lite snålt, det inser man, men nu är det så dags att göra något åt det. Det var i alla fall ett mer foto än det blev från förmiddagspromenaden med de långbenta aussieflickorna, för då pratade mattarna så mycket att det blev inga foton alls! Så kan det gå.
Fast sen träffade vi ju Rebell - en rödhårig yngling som tyckte att Loppan, det är en tjusig tjej! Och det har han ju onekligen rätt i. Hormonerna svallade, i alla fall hos Rebell, men Loppan tyckte nog att han var lite i yngsta laget. Rar, men kanske inte riktigt het, så att säga. - Gå och kamma dig, lille vän, tror jag hon tänkte.
Men nu är det ju faktiskt, trots att alla dessa hundar är synnerligen rara, inte det som är det mest hjärtknipande hundmötet denna veckan. Ånej.
Syrrans lilla Poppy har ju varit hos sin uppfödare och fått en hel drös med valpar. Inte mindre än fem. Syrran, som är Poppys fodervärd, längtade såklart tills att Poppy skulle komma hem igen. Alla valparna hade fått hem och syrran har ju alltid med stor emfas sagt att "nej, någon valp det ska jag aldrig ha!" - hon passade nämligen Loppan en vecka när Loppan var valp. Och Loppan i valpstadiet, det var en handfull, kan man nog lugnt säga. En rar och gullig handfull, men icke desto mindre.
Men så var det ju den allra lilla minsta tiken - hon som skulle till Danmark och bli avelstik där... och hon som nog blev lite för liten för att göra sig i utställningsringen... trots sin oerhörda gullighet...
Och ja, man är väl inte sämre än man kan ändra sig, tänkte syrran och slog raskt till! Livligt påhejad av mig som tycker att sådana där spontaninköp av djur, det är liksom själva grejen. Och man får ju också medge att det är mer rimligt att spontanköpa en liten phalènetik än ett helt sto som jag själv gjorde en gång.
Idag kom Poppy hem. Och Enya. Och... jodå, en liten valp till. Men hon är bara tillfälligtvis hos syrran och det är kanske bäst. Jag var vidtalad att hjälpa till att ta emot, och ingen kan påstå att jag var svårövertalad - avstå från valpgos? Skulle inte tro det!
Syrran hade förberett allt så fint och bra - det fanns en valphage till exempel, med mjuk filt och matskålar och leksak och inhägnad av kompostgaller. Himla bra.
Ja om man nu inte är utbrytardrottning, såklart! Mamma Poppy fick tala allvar med rymlingen.
Det är gott gry i valparna. Kolla bara på den busiga blicken i ögonen! Det här, det kommer att bli jättebra.
Inte undra på att syrran ser väldigt nöjd ut - och tänk så roligt att äntligen få träffa Poppy igen! Och få gulla med valp - ja när de inte var på rymmen förstås. Men det är nog en rasande tur att alla valparna har fått sina framtida hem nu. För jag ska inte ha en valp... så det är bäst att det inte finns utrymme för spontanshoppning av valp här.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.