Det där med stickning

Det har varit lite konstigt på sistone. Jag har förvisso stickat, men inte riktigt med samma glöd i blicken. Lite av det som jag lärt mig på sociala medier kallas "knitting mojo" tycks, i likhet med Elvis, ha left the building.

Men så händer det saker. Man åker till Hemslöjden i Landskrona för att titta på en fair isle-utställning, och att vara omgiven av shetlandsgarn, ja det får det ju att spritta lite i sticklusten. Och visst fick några nystan av Jamieson & Smith följa med hem, mest för att man kan inte låta bli och vantar ska man ju alltid sticka. Jag tittade förvisso på ett kit med garn till en lagom necessär också. Alltid bra att ha att ha sina stickpryttlar i, men när själva kitet kostar 445 kronor och mönstret inte ingår utan då får man köpa en bok till. På rea. Där reapriset är 480 kr, ja då tappade jag lusten på det. Garn har jag hemma. Mönstret kan jag fiffla ihop själv från när jag stickade min Fetlarscarf, så tack, men nejtack.

Men så snavade vi över ett annat garn. Ett som jag inte sett tidigare. Raumas Alpakka-Lin. Och tänk, då slog sticklusten till så det bara tjongade! Så hem kom garn till kofta och ett mönsterhäfte (till ett mycket rimligare pris) och nu förvånar jag mig själv med att sticka en fluffig kofta. Alltså, jag vet att det varit väldigt trendigt de senaste åren att sticka med mohair - det är fluff hit och fluff dit så man känner hur det killar i näsan bara av att se bilderna. Var man ung på 80-talet så har man stickat sin beskärda del av mohairtröjor och koftor och jag har väl lite sarkastiskt sagt att "nä minsann, det tänker jag inte sticka i. Ren ull ska de va' och inget annat!".

Men ja. Nu sitter jag där och är ganska nöjd (och lite luddig på jeansen, för jo, luddar, det gör det). Man kan kalla mig velig. Eller också kan man se det som att man har ett öppet sinnelag.

En annan sak som fått mig att inse att jo, men det är väl klart att jag ska sticka!, det är att få en bild på Kickan som här sportar en sommarbody som farmor stickat. Och har man tre fina barnbarn, ja då har man ju alltid objekt att sticka till. Jag tror nog att den där mojon har flyttat in igen. 

(edit: jodå, jag vet ju att mohair är ull det med - men för mig är ull det där lite härligt riviga av fårvariant. Sorry alla angoragetter och lamor och det ena med det andra - ni producerar också ljuvligt garn, men särskilt fåraktigt är det inte).