Alltså... det är något som är konstigt...

Märker ni? Förundras ni? Hörs det små dunsar av hakor tappade i golven?

Jamenvadå, vad menar hon? undrar ni kanske? Måste hon tala i tungomål, komma med intrikata frågor, kan inte människan bara tala ur skägget?

OK, titta på klockan. Notera: 23.01. Jag är vaken. Jag bloggar. Och det är miss-i-nassen. Åtminstone är det mitt i natten enligt mitt sätt att se på saken. Hunden har gått och lagt sig. Maken har trasslat in sig i oerhört spännande läsning om de gamla sumererna och går icke att talas vid, och jag, jag sitter här i köket. Vaken. Nästan pigg! Jag kan hålla med om att detta kanske inte kan anses omstörtande, överraskande och omvälvande enligt normal standard men i det här hushållet är det snudd på revolutionärt att jag är vaken så här dags.

Och inte nog med att jag bloggar. Jag har photoshoppat också. Utan att få hysteriska anfall, kasta saker i golvet och svära så att tungan svartnat. Jag har visat berömvärd återhållsamhet, ja nästan betett mig på ett moget och vuxet sätt som svarar mot min ålder.

Och på tal om tungomål så har jag minsann varit kulturell ikväll också. Igen! Jojomensan, maken och jag cyklade ner till Filosoficirkelns föredrag. - Tänker du somna den här gången också? undrade maken mer ofinkänsligt än vad som kanske önskats. Åt detta fnös jag bara och cyklade iväg.

Kvällens föredrag hölls av Ola Wikander, en makalöst begåvad 28-åring som doktorerar i Gamla Testamentets Exegetik och bara det låter ju som om man skulle somna på stört. Men se det gjorde man inte, för hans föredrag Hur de levande språken minns sitt eget ursprung var så rasande bra, välformulerat och intressant att man blev grön av avund för att man själv inte är lika begåvad. Varför kan inte jag tala på sanskrit till exempel? Eller rassla ur mig något på ugaritiska? Komma med en liten lustighet på hettitiska? Ja, jo, visst kan jag klämma ur mig "an, auf, hinter, in, neben, unter, vor, zwischen", men är det särskilt spirituellt? Känns det särskilt lärt?

Nä, nu är det nog dags att dra sig mot sängen. Man behöver ju sin skönhetssömn. Och som nattlektyr kunde man ju då läsa lite grammatik, så man kunde slå omvärlden med häpnad. Fast nu är det ju så att det här huset lider av en sorglig brist på såväl ugaritiska som hettitiska grammatikor så omvärlden får nog vänta ett tag till.