På mitt jobb har vi som tradition att vartannat år ta en gruppbild och skicka ut som julkort. Jag är helt säker på att folk blir till sig av förtjusning över att se diverse mer eller mindre skäggiga konsulter och konsultinnor på ett halvtaffligt julkort.
Fast nu är det ju så lyckligt att man behöver faktiskt inte titta på diverse människor, man kan ju vila blicken på en liten Huligan i stället. Jo för han är med. - Klart Huliganen ska vara med, säger VD och ser ut som om något annat inte kunde komma på fråga. (Är det konstigt att jag tycker att vår VD är en rackarns trevlig VD?)
Hade man nu haft en hund av normalmodell så hade den väl suttit still och fint och sett så julig ut som allra helst. Nu har man inte det. Man har en hund som fräser; - ska'ru sätta röd rosett på mig?! Nähä, det går jag inte med på!
Man fångar vant in hunden och applicerar en rosett. Hunden rymmer omedelbart och försöker krafsa av sig rosetten. Han var runt som en guttaperkaboll och snart fladdrar skrynkliga sidenband som fanor efter honom. Man fångar in igen, och knyter dubbelknut.
Sen ställer man upp sig. Eftersom längden på medarbetarna varierar från 2.01 till ca 30 cm över havet blir det svårt att få med alla. Själv tycker jag ju att diverse ben och en fullstor Huligan hade räckt, men den allmänna meningen tycks vara att ansikten också ska synas. Alltså lyfts Huliganen upp på ett bord i labbet och får sitta främst av alla. Huliganen tjurar över att sitta där i rosett och vägrar titta in i kameran. Sen försöker han rymma igen, och vi har diverse bilder där matte håller ett stadigt tag i en trilskande vätte.
Vi grupperar om oss. Nu sitter jag på en stol med Huliganen i famnen. Huliganen tycker inte att detta är något vidare bra heller, och hänger som en slingrande boa constrictur i min famn, ihärdigt sprattlande för att komma loss (sprattlar boa constrictorer månne?). Då försöker jag ställa mig med honom i famnen, men med hjälp av en välriktad spark i magen (min alltså), kommer han loss och vägrar sedan eftertryckligt att vara med på bild. Rosetten är en sorglig, skrynklig trasa vid det laget och VD bestämmer att nu har vi tagit så många bilder att vi måste ha fått någon som kan duga.
Det är nog tur det finns photoshop.
Verkar vara en trevlig (och klok) VD! Huliganen borde förstått att en röd rosett är något trevligt och vara glad att han slipper posera i stjärngossestrut (vilket kompisens dalmatiner fick göra på förra årets julkort).
SvaraRaderaDet är ingen lätt sak att få med en hund som människan utrustat med något som kan tyckas lite förnedrande, för hunden;). Men det verkar vara en himla trevlig Vd som vill ha en huligan med på bild. Mera såna vd:ar!
SvaraRaderaTro katten Vd`n vill ha med Huliganen, fattas bara det är ju Vätten som är chef! Ville Vd`n ha sin rosett på sig el han slingrade sig likadant? För inte var det väl så att vd`n SLAPP?!? Va? Va?
SvaraRaderaKarro, det är ju en utmärkt idé! Jag hotar med stjärngossestrut, så borde han verkligen inse hur lyckligt lottad han är som kommer undan med en rosett.
SvaraRaderaKerstin; Precis! Fler såna vd:ar åt folket!
Anki; en mycket berättigad fråga. Faktiskt var det så att vd glömt sin traditionsenliga tomte, så Huliganen erbjöd honom raskt att låna rosetten. VD tyckte dock att han gjorde sig bättre utan rosett, och det kan ju tyckas lite fegt. Fast det är ju han som pröjsar, så man får låta honom få som han vill. I alla fall ibland.
Jag undrar: vem fick bära rosetten till slut? Jag tror att VD:n borde vara söt med en itutuggad rosett på huvudet.
SvaraRaderaMed stort intresse börjar jag läsa inlägget, lockad som jag blev av rubriken men kom inte längre än till "...mer eller mindre skäggiga..."
SvaraRaderaJag fastnade liksom där, rent tankemässigt och nu undrar jag,
Irene, är det något du glömt/undvikit/inte vågat att berätta för oss???
Har jag inte sagt det, Larsson? Att jag extraknäcker som Skäggiga Damen på cirkusar? Att maken och jag slåss om rakhyveln på morgnarna? (Jag brukar vinna, för samtidigt som jag väser "den är MIN" och håller benhårt fast i hyveln så brukar Huliganen angripa makens anklar. Bra teamwork där!)
SvaraRadera