... kan vara bra att ha. Nu har Huliganen ätit smärtstillande i en knapp vecka och nu är det drag under tassarna vill jag lova!
Jag tänkte kanske inte så mycket på hur lugnare han blev, hur tröttare han blev när det gick så gradvis - men nu, nu är det full rulle därhemma igen, han far fram som en tornado så att mattorna ligger i skrynkliga högar efter honom, han vill göra saker. Hela tiden. Ju fortare desto bättre, inte ska matte sitta där och häcka i soffan, inte.
Igår körde vi därför ett lite lydnadspass. "Lydnad, hurra!!" jublade Huliganen och utförde alla moment samtidigt och med stor frenesi. Dessutom bjöd han på ljudeffekter som fick fönsterrutorna att skallra. Nu tror jag inte att det var direkt tävlingsmässigt, poängen hade nog inte haglat över oss. Vilket de ju i och för sig inte heller gjorde, då på den tiden när jag fortfarande var naiv/korkad/insiktslös/hjärndöd nog att tro på en lydnadskarriär för oss.
Men kreativiteten, den var desto större; kan man simultant "krypa" medelst små jämfota kaninskutt, göra ligg-å-sitt-å-ligg-å samtidigt som man viftar med en tass och tjoar lyckligt, ja tycker jag att man kan få stilpoäng. Huliganen, han sket nog i stilpoäng utan föredrog en eller annan frolic.
Imorse när vi kom ut på morgonpromenaden var världen ny. Vit och ny.
- Snö!!! jublade Huliganen och sprang runt hela morgonrundan. Ja när han inte åkte kana förstås, för det är också ohemult roligt uppenbarligen. Vi klockade in ett snyggt personbästa på rundan, klampade sedan in och hojtade till maken att han skulle varit med, en sån härlig morgon! Maken drog täcket över huvudet och såg alls inte övertygad ut om morgonens förträfflighet, men vi tröstade honom med att han skulle också få njuta av den. När han gick ut och skottade, till exempel.
Det är underbart att se hunden så pigg och alert. Möjligen kanske inte klockan 05.20 när han stod och stampade vid sängen och väste "gå upp matte! Nu ska vi ut!".
HÄRLIGT att han är på banan igen - om än något halkig :-) ! Men vet han inte att han snart fyller 8 år?? och egentligen borde vara en lugn, sansad och mogen man.
SvaraRaderaUnderbart att höra att en sån gammal man har vaknat till liv igen! Tänk vad lite droger kan göra...
SvaraRaderaVad skönt att han är sitt vanliga, livliga, högljudda jag igen!
SvaraRaderaAnnika, förhoppningsvis kommer han aldrig att bli vare sig lugn, sansad eller mogen... ja ok, lite lugnare kunde han kanske bli. Mycket lite ;-)
SvaraRaderaAngela; jamen precis! Droger, det är inte att förakta.
Emelie; ja, och snart kommer du hem och kan få njuta av skönsången!
Det finns få saker här i världen som får mig så fullständigt avknoppad från omvärlden och så hjärtdunkande orolig, som när någon av hundarna inte mår bra.Kan inte koncentrera mig på något annat - ytterst hjälpligt i så fall...
SvaraRaderaHUR många gånger under dessa 30 år av hundägande har jag inte viskat "varför kan du inte tala"- (som på den däringa lilla bilden du vet). Tänk om vännerna bara på något sätt kunde tala om vad som fattas dem - så otroligt mycket lugnare allt skulle vara.
Väldigt, väldigt, skönt att Hiliganen är ok igen!!
sssss, 8 år,ssssss - han är bara halvvägs i livet :0)
Ähh, ursäkta HULIGANEN ska det vara förståss....
SvaraRaderaJo du har fullständigt rätt - klart han skall fortsätta vara precis den underbara hund han är. Fast 05.20 på morgonen kunde han välan vara lite lugn?!
SvaraRaderaBritta; ja det är verkligen nervslitande när ens djur blir sjuka. Fast jag får ju säga att det är behändigare att transportera en hund till veterinären, än att baxa iväg en häst med kolik till djursjukhuset...
SvaraRaderaHiliganen, det låter ju lite stiligt! ;-)
Annika; så rätt! 05.20 är inte rätt tid att leka lekar...
05.20 på morgonen tycker mina tre vänner är en utomförträfflig tid för mig att slå upp mina gamla ögon, masa mig upp, släppa ut dem i trädgården och sedan servera frukost.
SvaraRaderaVilket jag naturligtvis gör :0)
Efter kort rastning även av mig, dråsar vi i säng igen allihop och snusar gott till framemot 8-blecket.
Den här vanan har alla mina hundar haft - tidigare beroende på mina arbetstider, nu sitter vanan i och mig gör det inget - jag kan ju gå och lägga mig igen :0). Betydligt enklare så här än att ha tre energiska näsor pickande på en med 10 min. mellanrum ända tills man ger upp.
Men det är ju bara underbart! Och vad man nub än kan tycka om droger (låter så mycket intressantare än medicin, eller hur?) så är det ju bättre med en smärtfri Huligan än en lidande. Men det får en att undra om det verkligen var klåda, det där med tassarna? Och inte begriper jag varför vetten inte röntgade när Huliganen nu var sövd och allt. Så hade du vetat, menar jag.
SvaraRaderaBritta; i princip så tycker ju även jag att 05.20 kan vara ganska angenämt för en morgonpromenad - det är stilla, tyst och man kan promenera fram försjunken i sina egna fundelideringar... fast sen är det ju det där med jobb och sånt. Och vara pigg på det och sånt. Så de där sista 20 minutrarna, de känns ganska dyrbara.
SvaraRaderaBitte; jag tror inte på klåda heller, jag tror mer att det kanske var de där små såren mellan "tårna" plus eventuellt artros där också. Men hur som helst, drogad eller ej, det är skönt att se honom med Sprutt i!
- Meducin är bra, som Pippi sa. Särskilt om man får spunk av den! (fast det där sista var det jag som sa ;)
SvaraRaderaPippi; såväl stark som klok! Precis som jag själv. Ja om man bortser från stark, kanske. Och eventuellt inte alltid så vansinnigt klok... men för övrigt en klockren beskrivning! Blygsam är jag också.
SvaraRadera