Nu är ju i och för sig lördagen inte slut än, men om folk kan skriva sina memoarer i 30-årsåldern så kan väl jag summera en lördag vid sisådär halvfem-tiden?
Planerna för lördagen var som följer; efter en hurtig morgonrunda golf skulle jag städa växthuset. Röja en garderob. Gå långpromendad med liten huligan. Pussa på maken. Jobba lite med det som försörjer hunden med hans dagliga frolic och maken och mig med en eller annan boeuf bourgoginon. Flitig som ett bi skulle jag vara hela långa dagen. Dessemellan tänkte jag sticka liten vante, damma liten hylla, osv intill tidens ände.
Facit såhär i halvlek är som följer;
- golf? Tja det regnade ju imorse och nån måtta får det vara på hurtbulleriet. Spela golf i regn - skulle inte tro det va.
- Städa växthuset - nja, jag har ju i alla fall varit inne där och tänkt att snart, snart ska jag röja. Städa. Beskära. Fast inte just idag.
- Långpromenad med liten huligan? Check!
- Pussa på maken? Jajamensan!
- Jobba lite? Nja, mja, alltså... imorgon är ju också en dag!
Resten? Alltså, hm... flitig som ett bi? Finns det inte drönarbi? Och det, det känner jag är dagens etikett på mig. Flitig som ett drönarbi, således.
Å andra sidan har Huliganen och jag hunnit med att besöka min far och dricka kaffe hos honom. Och låt vara att jag är partisk, men jag blir faktiskt så himla rörd över hur Huliganen beter sig mot pappa, det är som om han kände att här får man liksom tassa fram fint, man får visserligen tigga vid bordet, men inte hugga som en gam efter bjudna småbitar, man hoppar inte, skäller inte, beter sig inte som en Hund med Attityd, utan som en blid och vänlig liten vovve. Åh, jag blir så varm om hjärtat!
Sen har jag ju också låtit mig fortbildas om stenåldern av maken som pluggar som den välartade skolgosse han är, och som dessutom känner ett stort och påträngande inre behov att även upplysa sin fru om allt han lärt sig. Tänk så praktiskt - nu blir det två utbildningar till priset av en, kan man säga.
Och snart, snart ska vi på middag hos goda vänner - och det ska bli alldeles väldigt trevligt. Det tycker vi alla, inte minst Huliganen som blir skamligt bortskämd av värdparet. Så nu är det alldeles strax dags att gå och göra sig vacker - det tar ju sin tid numera.
Drönarbi?! Kan jag också få prenumerera på den titeln? Känner att den sitter som en fläskläpp :D
SvaraRaderaAnki; självklart! Känner själv att jag liksom slog huvudet på spiken där. ;-)
SvaraRaderaJag är alldeles övertygad om att du kan göra som trollmamman i "Trolltyg i tomteskogen" (detta är vad jag själv brukar göra;) Dra upp håret rakt upp på hjässan, tag sedan en orm som själv ringlar sig runt håret så att det blir en tofs, utbrist sedan; SÅ! Nu är jag vacker!
SvaraRaderahttp://i.ytimg.com/vi/vK_X4ZX3Hc8/0.jpg
Jamen Jea, nu måste jag ju bums gå ut och hitta mig en orm. Så snygg jag kommer att bli!
SvaraRaderaJa dessutom tror jag att din make skulle uppskatta att du pryder dig med lite levande djur från skogen. En levande Barkborre som brosch kanske?
SvaraRaderaJea, barkborren skulle säkert väcka begeistring. Fast frågan är väl om han skulle söva mig med eter och montera mig bland övriga skalbaggar då?
SvaraRadera