Tog en sväng inom växthuset. Blundade för de döda pelargonerna - fullt av små lik, faktiskt, var det därinne. Olivträdet stod och gjorde åkarbrasor.
Men taklöken, den frodades. Så är den också en fetbladig växt. Tur att det lönar sig att vara lite rundhyllt ibland.
Ja inte vet jag vad Huliganen gör i ett växthusinlägg - men jag får ju säga att jag nog tycker att alla inlägg blir liksom lite bättre om han är med på ett hörn.
Ja, så är det. Allt blir liksom bättre när Huliganen är med. Men varför nöja sig med ett hörn – blygsamhet tillhör väl ändå inte Huliganens dygder?
SvaraRaderaAlltså, Bitte, du har ju rätt så klart! Som vanligt, vill man tillägga. Blygsamhet är verkligen inte ett av Huliganens mer framträdande drag.
SvaraRaderaKan inget annat än att instämma!
SvaraRaderaMera Huligan vill vi ha! :)
"Som en vätte i ett växthus" brukar man väl säga?!
SvaraRaderaJea; det var ju för väl! Och du vet väl att det samma gäller kungliga lappfjantar?!
SvaraRaderaAnna-Karin; tänk det visste jag inte - men ett utmordentligt ordspråk, får jag säga!
Jag håller med Bitte! Att fylla hörnen med Huliganen, det känns faktiskt väldigt småttigt. Nej, jag tycker att du ska fylla hela bloggen med hela Huliganen! Och det kan du gott göra var dag för man kan ALDRIG få för mycket av Huliganer!! :)
SvaraRaderaKära Larsson, Huliganen nickar instämmande och säger att "Larsson, det är en människa i min smak. En som förstår min storhet!"
SvaraRadera