Därför tänkte jag ju slå två flugor i en smäll. Eller rentav fler? En hel flugkoloni? Må så vara hur det vill med flygfäna, men jag släpade ut dottern och hunden på promenad. Dels för att njuta av det kalla, men vackra vintervädret. Motionera bort en liten bit vildsvinsfilé och lite bavaraois. Rasta hunden. Samt - sist men inte minst - prova det nya objektivet. Ett objektiv som helt på egen hand fick mig att se ut som en proffsfotograf.
- Vi traskar runt Nöbbelövs mosse! sa jag till dottern och Huliganen. Dessa var genast med på noterna. Vi klädde på oss lager på lager på lager, mössa-å-vantar-å-extravantar-å-överdragsbyxor och det ena med det andra. Huliganen iklädde sig päls.
- Åh så vackert! sa jag och kikade ut över de snögnistrande fälten.
Sen blev det liksom tvärstopp. Jo för det var MYCKET snö. DJUP snö. Och visserligen med skare, men ingen som bar.
Man fick på ett synnerligen ograciöst sätt liksom krypa bort till fastare mark. Huliganen hade inga problem att springa uppe på skaren, och han drabbades av en synnerligen överdriven munterhet av att se sin matte kravla omkring som en berusad skalbagge på snön.
Vi lyckades ta oss tillbaka till mer plogad mark, men då, ja då hördes julhelgens första smällare. Och då slutade Huliganen att håna sin matte och blev helt plötsligt en mycket liten och mycket rädd Huligan. En som bara ville in i bilen igen och gömma sig bakom något. Bakom lill-matte till exempel.
Jodå, tittar man noga ser man en liten vätte - inte så macho just då.
Visst är det ganska vackert med snön och vinterhimlen trots allt, det tycker jag nog. I alla fall om man slipper drunkna i det vita eländet.
Hur var det nu med objektivet? Jag hann ju inte testa så himla! mycket, nu när det där med snödrunknande, smällare och sånt kom emellan. Men titta här! Imponerande eller hur?
Man kanske tror att man bara ser en kyrkspira, men då ska man veta att det inte är vilken sketen kyrkspira som helst, ånej, den är tagen på ganska långt håll och alldeles obeskuren! Jomensåatt, nog ska det här objektivet duga!
Du Irene, jag är inte riktigt nöjd med det här inlägget. Nääe, det känns inte riktigt bra...
SvaraRaderaAlltså det är inte bilderna. Nej för tusan, de var SUPER!
Det är mer detaljerna kring objektivet jag tänker på. Eller mera, AVSAKNADEN av detaljer kring dito kameratillbehör. Det måste du ju förstå att man (iaf jag) vill veta allt. Och då menar jag allt; sort, slag, färg, tillverkare, modell, beteckning, finesser, kartongens utseende ja, helt enkelt A L L T ! !
Hur mycket snö har ni egentligen fått där nere? Borde nästan ha lika mycket som vi i Gamleby.
SvaraRaderaHuliganen verkar gilla det där med snö. Underbart att se.
Fast jag måste erkänna att jag är, för att uttrycka mej bestämt, SKITTRÖTT på vintern och då har vi flera månader kvar, bläääää.
Bästa Vetgirirg; låt mig genast stilla din nyfikenhet, inte vill jag att du inte ska vara nöjd! Medgörlig, omhändertagande, tillmötesgående; de' e' jag det!
SvaraRaderaObjektivet, vars största förtjänst är att det ser så proffsigt ut när det är ute på sin fulla längd är ett AF-S NIKKOR 55-300 mm 1:4,5 - 5,6 G ED. Vackert illrosa är det... nej ju skojar jag ju! SVART är det.
Bildstabilisering, det är ett måste, det kände jag. Har man Instabil som andranamn vill det till all bildstabilisering som tänkas kan!
Kerstin; svaret på din fråga; för mycket! Och visst är det vitt. Och visst är det vackert! Men den första förtjusningen med att se maken skotta snö har liksom lagt sig vid det här laget.