Men hur blidde det, då?!

Nu har ju maken varit tjänstledig ett tag. Han sa ju, om än måhända temporärt, adios och good bye till bokslut, styrelsemöten, dubbel italiensk bokföring och det ena med det andra. I all synnerhet det andra tror jag.

Sålunda har han nu läst arkeologi i snart en hel termin och det har ju fått sina följder. Vissa väntade, andra mer oväntade. Bland annat visade det sig ju då att även Huliganen och jag, vi har fått vår beskärda del av den bokliga lärdomen, jo för det maken läser det vill han också dela med sig av. Väldigt trevlig omväxling till våra tidigare samtal över den dagliga kvällsmaten får jag nog säga. Huliganen säger inte så mycket, men ser ut att lyssna intresserat. Eller också tänker han på tikar och frolic, det är faktiskt inte så lätt att veta.

Sen har det ju fått en oanad positiv effekt på det huliganska hemmet. För ett bra tag sedan skrev jag detta inlägg, som var som ett plågat skri på hjälp från en själ i nöd. Närmare bestämt min själ som befann sig i akut estetisk nöd. Eftersom jag är en sån eftergiven mes så har makens fula fåtölj dock kvarlevt i hemmet ända tills en dag han lät meddela att han nog behövde en bättre läsefåtölj, jo för om man satt många timmar i sträck och fyllde hjärnan med det ena arkeologiska rönet efter det andra så gled man liksom ner och låg som en slapp noshörning uthälld i den fula fåtöljen. Uppenbarligen är detta inte en optimal ställning för att vässa hjärncellerna, så nu behövdes en mer ergonomisk och akademisk fåtölj. Maken hann inte mer än andas en vag önskan om att kanske köpa en ny fåtölj förrän jag hade apterat honom i bilen och fräst iväg till den lokala fåtöljaffären. Vis av erfarenheten släppte jag honom inte sedan ur sikte förrän han lyckligt och väl valt den fåtölj som jag redan visste att vi ville ha. Eller åtminstone att jag ville ha, och det är väl i praktiken samma sak?

En annan positiv effekt är att maken nu de senaste månaderna lagat mer mat än vad han gjort det senaste halvseklet. Väldigt trevligt och väldigt lyxigt för mig som nu kommer hem till dukat bord. Vad jag kanske inte direkt väntat mig är den makeliga kökskreativitet som dessutom blommat upp. Ena dagen kommer man hem och maken har sorterat om i köksskåpen "för det blev bättre organiserat så här" sa han belåtet. Själv muttrade man lite tyst för sig själv att jahaja, jag hittade bra innan, men för all del....

Dagen därpå kom man hem till en make som sorterat i hela kryddskåpet och med dygdig sparsamhet och nit påpekade att "visste du att vi hade tre påsar lagerblad och fyra förpackningar kardemummakärnor?!". Då försöker jag påtala att man vet aldrig när man behöver en himlans massa kardemumma och lagerblad, rätt som det är uppstår behovet och tänk om man står där alldeles tomhänt då?

Åt detta fnyser maken, och sen säger han "dessutom har vi en alldeles oöppnad burk salladskrydda".  - Jaså minsann, säger jag lite avmätt då, och maken inser plötsligt att det kanske inte är så mycket att orda om, det där med salladskryddan.

Men om man bortser från denna nitiska kryddfascism så lever vi väldigt lyckliga, det gör vi. Att jag drog på mig ett magsår ska vi inte alls skylla på makens kadaverdisciplin i kryddskåpet.

Hans kreativitet och uppfinnarjockighet excellerar även på andra sätt - en vacker dag kommer jag hem till en make som belåtet utropar "heureka! Jag har löst det!"

- Vadå?! undrar jag ivrigt då. Tänker att det har väl något med den globala uppvärmningen att göra. Eller kanske en sprillans ny arkeologisk teori? Men nej, det visar sig vara ännu nyttigare än så; maken har nämligen löst problemet med hur man har inköpslistan tillgänglig när man rantar runt med kundvagn i affären. För en andlöst väntande omvärld ämnar jag nu avslöja knepet; man tar med en sig en klämma av gammal god kontorsmodell och nyper fast listan i kundvagnen... jojomensan, nu blev ni imponerade gissar jag!

Jag önskar att alla kunde få göra som maken gjort; få göra en paus i livet och ägna sig åt det som man verkligen är intresserad av, det är så oerhört välgörande både för en själv och för ens omgivning. Och fö ordningen i kryddskåpet.