Snökaos, trafikkaos och allt annat kaos

Det tycks vara högkonjunktur på kaos just nu. Vart man än skådar så nog ser man ett litet kaos. Hittar man inget lite kaos så kan man ju alltid kasta ett getöga på Huliganen, självaste inkarnationen av Litet Kaos i Vättekläder.  Ändå så sitter jag här och är ganska mild till sinnet. Okarakteristiskt blid skulle man kunna säga.

Jo för hon kom ju hem, dottern. Trots allt ovanstående kaos, och trots att man nu läser och  hör om hur folk får tillbringa dagar på flygplatser runt om i Europa så lyckades flygbolaget frakta hem henne till Danmark. Och förvisso gick det inga tåg över bron, DET hade väl varit för mycket att hoppas på. Men maken, som är svag för dottern,  ryckte ut och forslade hem den sista biten så nu är hon faktiskt hemma. Och det gör mig väldigt mild, som sagt.

På tal om kaos så var det precis vad som utbröt när hon steg innanför dörren. Huliganen rusade dit, noterade vem som kommit och gastade i högan sky "Hon är hemma!!!!!". Dottern böjde sig ner för att klappa om hunden, men då fick hon klappa i tomma luften för han hade redan rusat vidare, nämligen för att fräsa runt matsalsbordet i 27 varv, ihärdigt hojtandes "Hon är HÄR! Hallå!! Nu är hon HÄR!!!".

- Jag vet! försökte jag säga då, men det drunknade liksom i det allmänna oljudet.

Det var inte färdigkaosat där, ånej. Sedan skulle det has dragkamp, bitas i håret, studsa och hoppa och tjoa och tjimma, allt inom loppet av en mikrosekund.

Jag tror att dottern uppfattade att glädjen över att ha henne hemma stod högt i tak - och uppfattade hon inte det, så måtte hjärncellerna ha frusit och skrumpnat ihop.

Nu har hon varit hemma några dagar. Det har ätits. Fikats. Gått långa kvällspromenader i pudersnö på St. Hans backar. Dock inga gemensamma morgonpromenader, ånej, vi pratar ju om dottern som tycks ha ärvt makens dygnsrytm.

Vi har också varit på en annan dotters kalas, nämligen den förträffliga Ellenbebisens 1-årskalas! Nu borde hon kanske ha uppgraderats från Ellenbebis till Ellenflickan? Ellen vet hur ett paketöppnande ska gå till! Hon åkte leksakslåda med fart och frenesi, hon lindade mjukisbyxor runt halsen, hon dekorerade sig med guldband och slamrade med klossar så att det stod härliga till. Gladare och goare unge får man leta länge efter. Tårta fick man också! Ja det var minsann ett kalas som hette duga, det!

Nu har det varit lite lugnare på hemmafronten någon dag. Men snart! Snart kommer sonen. Och mostern! Och det ska vara julfirande och lillajulaftonfirande och då, då kör han igång igen. Mr. Kaos himself.

Då menar jag inte maken.