En julhelg i intellektets tecken

Hela familjen har ju varit samlad över jul. Väldigt trevligt! Sällskap på promenaderna får man, det är fullt runt matbordet och det ligger ungar utslängda i soffor och fåtöljer.

Men man kan ju inte bara slappa, ånej! Man kan inte ens enbart ägna sig åt att äta mat och dricka vin, hur märkligt det än kan låta. Nej, hjärnan måste också få lite motion. Alltså har det spelats spel; Besserwisser, Alias, Alfapet och Pictionary.

I Picitionary var det meningen att sonen och jag skulle slå a) motståndarlaget bestående av maken och dottern samt b) omvärlden med häpnad över vårt eminenta lagarbete.

Men herregud, hur ska man kunna uppnå sina mål när sonen har såna brister i sin visuella perception?! Jag bara frågar. Han var helt enkelt makalöst svår att få att begripa vad jag ville ha fram. Låt mig bara ge ett exempel, så förstår ni vad jag hade att tampas med.

Jag skulle illustrera ordet "skallra". Hur svårt kan det vara? Jag gick ut löst och ritade en skallra, komplett med skakningsillustrationer runt omkring. Sonen stirrade förbluffat och sa sen: "äh... va?? Är det ett tennisrack?".

Jag suckade demonstrativt och ritade en bebis som höll i skallran - ingen kan väl tro att en bebis spelar tennis?

- Varför har du ritat en säl?? undrade sonen då, som uppenbarligen är utan estetiskt sinnelag.

Jag insåg att här fick jag gå till väga på ett annat sätt. Jag ritade ett äpple och minsann; så småningom begrep ätteläggen att denna ord-del var "skal". Jag nickade belåtet och strålade mot telningen. Sen ritade jag en sol som skulle illustrera den egyptiska solguden "Ra". Sonen var uppenbarligen inte på egyptiskt humör, för han begrep inte alls det där med "Ra". Så då fick jag ju rita små egyptier för att få honom på rätt spår, men hjälpte det? OK, jag medger att de mest såg ut som muminpappan i streckgubbeformat, men lite fantasi kan man väl begära? Dock gick tiden ut. Och så höll det på. Sonen ritade de mest obegripliga saker som ingen människa kunde förstå sig på (bl.a. illustrerade han "spänning" med straffsparksläggning - det gick inte hem kan jag ju säga).

Låt mig nöja mig med att erkänna att Lag Make och Dotter slog oss rejält.

Sonen tittade begrundande på mig efter nederlaget och sa sen lite försiktigt; "jag förstår inte riktigt hur din hjärna fungerar, mamma". Och det kan väl hända att han inte är helt ensam om den undran.

Fast sen vann vi ju en förkrossande seger i Alias, uppenbarligen är vi mer på samma våglängd när det gäller mer litterära saker.

Nu är sonen åter i Halmstad; vi körde dit hela bandet igår, hälsade på svärmor och gick ut och åt. Jag kan varmt rekommendera Fridolfs om man någon gång befinner sig i den halländska metropolen - "mätt" och  "nöjd" illustrerar väl hur man kände sig när man gick därifrån.

Ja Halmstad är en trevlig stad. Ska jag ha någon invändning så är det möjligen att gatorna är väldigt hårda; det märkte jag till exempel när jag halkade omkull och föll som en handlös fura.