Empirisk studie

Nu har jag haft en veckas semester, ja är rentav inne på den andra och sista. Väldigt skönt med semester är det ju, det har man liksom en spontan känsla av.

Det finns dock ett orosmoln! Nämligen oron för att hjärnan ska gå i ide och skrumpna ihop under ledigheten. Det vill man ju inte vara med om, alltså har jag trimmat de små grå hjärncellerna med diverse tankenötter under ledigheten så att de ska fortsätta att vara spjångiga och alerta.

Jag har bland annat roat mig med att fundera på om det verkligen är så att semestermorgnar är lite behagligare än jobbmorgnar? Jag har vägt för och emot, grunnat, grubblat, lagt pannan i djupa(re) veck.

Men så kände jag att ingen möda får vara ospard, är man vetenskapligt lagd, så är man! Alltså tog jag mig till jobbet igår. Jag kunde genast konstatera att jo, det kändes tyngre. Måhända beroende på att det är uppförsbacke hela vägen till jobbet. Onekligen ett tungt vägande bevis! Men man vill ju inte dra några förhastade slutsatser, alltså kände jag noga efter. Gjorde + och -listor.

Efter mycket övervägande kom jag fram till att jo, det är nog trots allt så att det är lite angenämare med semestermorgnar! Denna slutsats underbyggdes också av att cykeln på hemvägen rullade väldigt lätt...

Idag kom det slutliga beviset, nu när jag är tillbaka från min utflykt till grottekvarnen. Hör bara här på dessa otvetydiga bevis:

1. Igår, självaste jobbdagen, regnade det på morgonpromenaden. Ja faktiskt hela vägen till jobbet.
2. Idag, semesterdag, kom solen fram och regnjacka var alls icke nödvändig.

Glasklart eller hur? Vi kan nog säkert dra slutsatsen att semestermorgnar är lite lättvindigare än andra morgnar. Kalla mig Sherlock.

Och nu kan hjärnan få gå lite i dvala ett tag - tills det åter är dags att damma av den gamla velocipeden och bege sig mot den plats som håller huliganhemmet med frolic och havregrynsgröt.