När jag var liten

...så var jag en ganska odräglig unge, med glugg mellan tänderna, stripigt hår, envis som synden och ganska lillgammal. (Himla tur att jag växte upp till en sån förtjusande kvinna utan glugg mellan tänderna!)

Då ville jag ha en storebror. Jag hade liksom för mig att en storebror skulle ha älskat mig, lekt med mig och presenterat mig för alla sina häftiga kompisar. Eftersom mina föräldrar uppenbarligen hade rört till det i planeringen hade jag ingen storebror, men däremot hade jag en storasyster. En som inte direkt föll i farstun för sin jobbiga lillasyster, en skoningslöst körde ut mig ur rummet när kompisarna var där, en som hade elaka kompisar som knep den räliga lillasystern. Ja det kunde nog hända att hon kneps lite själv också, minsann! När hon inte kneps så bråkade vi. Hett och vilt. Såpass vilt att min prövade far fick gå ut på balkongen och räkna till 100.... 27 gånger i följd.

Sen flyttade hon hemifrån - och vips! så upptäckte man att hon var ju en rätt trevlig prick, den där syrran. Kneps gjorde hon heller inte längre.

Och nu, nu när man inte orkar kan man maila henne och fråga om hon vill gå kvällspromenad med den lille Huliganen, som blir överlycklig över att äntligen få lite lajbans i tillvaron. Sen kan man sitta i växthuset och prata en stund, dricka limesaft, äta fläderblomskaka och dricka vin. (Men det där med vinet, det kan hon tacka maken för som kom hem mitt i alltihop och också frikostigt erbjöds kaka och saft.

- Saft??!!! utropade maken förbluffat och såg plötsligt helt tagen ut. Rådigt greppade han boxen och hällde upp lite vin, det där med saft skulle inte besudla hans läppar. Eller syrrans för delen, hon tackade raskt ja).

Fast nu villar jag in mig i saft&vineriet, vad jag skulle komma fram till är att nu så är det faktiskt alldeles väldigt bra att ha syrran!

Något som också är väldigt bra att ha är cortison; vips! så kan jag skriva igen. Gå igen. Ta på mig strumporna själv igen. För att inte tala om att ta dem av! Kemi - och systrar - det är fina grejer det!


P.S. Och maken! Såklart. Och Huliganen - han är minsann också en bra-att-ha-grej av ädlaste valör!

Och på detta Oscarsgala-aktiga sätt där alla avtackas intill minsta atom avslutar vi dagen inlägg.