Helgbesök

Det har varit liv i luckan i Huliganhemmet i helgen - inte för att det kanske alltid är så värst tyst här hemma, det är det sällan i ett hus där det bor en liten västgötaspets, men ganska lugnt har vi det ändå. Men så helt plötsligt invaderades huset. Av döttrar. Söner. Och flickvänner.

Och det var ju alldeles väldigt trevligt, det tyckte vi alla. I all synnerhet Huliganen, jo för när folk har med sig så fina presenter, ja då blir man lycklig! Tyvärr hanns det inte med att ta en "före"-bild av ovanstående skapelse, men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det var en liten ren. Renen slaktades njutningsfullt, omsorgsfullt och omgående av vår fyrbente vandal, och hornen har liksom aldrig återfunnits. Det lilla liket dängs det dock omkring med fortfarande.

Soligt och fint var det också, vilket ju var trevligt när dottern kom hem från sin skotska regnhåla. "Sol!" sa hon och plirade förvånat upp mot den blå himlen. Ja när hon hade tid att plira alltså, för någon propsade ju på uppmärksamhet hela tiden. Sen så introducerade jag henne i mormorsrutornas förunderliga värld, och då hade hon ju ändå mindre tid över för naturbetraktelser.

Och sedan dök då sonen och flickvännen upp, och eftersom hon visade sig vara en sån utomordentligt trevlig figur, en sån som presentar renar till västgötaspetsar, så måste vi ju säga att det var ett väldigt trevligt besök, ett som vi hoppas ska upprepas många gånger. Med eller utan ren.

Nu har dock sonen och flickvännen åkt hem, och strax åker dottern också. Kvar blir vi. Minnena. Och det lilla renliket.