Nördarnas paradis

...eller Roadtrip med Maken


Jag har kanske nämnt vid något tidigare tillfälle att maken har en viss svaghet för att skaffa sig hobbies av de mest märkliga slag. Ja han kan helt enkelt inte passera en hobby med anstrykning av nörderi innan han raskt och geschwint anammar den.

Nu har maken gjort en ny bekantskap, en som i all oskyldighet nämnde att det finns en tidning som heter Riksettan. Detta är uppenbarligen en tidning som behandlar våra gamla riksvägar, sträckning, gamla mackar, 50-talskaféer etc. När maken hörde talas om detta tändes det en intresserad glimt i hans ögon - självklart kunde han inte stå emot frestelsen att till alla sina övriga intressen foga ett sånt praktexemplar till nörd-hobby.

Maken är en man som går grundligt tillväga. (Är någon förvånad?). Han scannade in Lantmäteriets kartor och ritade ut sträckningar, inte bara 50-talsvarianten utan även den från sekelskiftet 1900. Häromdagen var det så dags för premiärturen. Hunden (aka Huliganen) och jag var lätt skeptiska, men följde med. Jag för att köra medan maken läste kartor, Huliganen för att jag mutade honom med frolic.

Vi skulle gå ut lite lätt med att följa Rikstvåan från Lomma till Trelleborg - och dessutom köra 50-talssträckningen ner och sträckningen från 1900 hem. Ja ni förstår hur spännande det var!

Bilen styrde kosan mot Lomma och skulle där köra Strandvägen. Då stötte vi på första hindret!! Någon, förmodligen en helt historielös vandal, hade spärrat av Strandvägen - ja man baxnar.



 Vi gav inte upp hoppet utan gjorde en kringgående rörelse och stötte på det kulturella centrat i Lomma. I Lomma kan man såväl dansa som släktforska som brottas. Ett rikhaltigt utbud av nöjen!









 Vi hade dock inte tid att vara kulturella, här gällde det att färdas vidare! Vi körde genom Malmö, och det finns icke på bild ty chauffören var fullt upptagen med att hålla tungan rätt i mun - jag gillar inte direkt att köra där nämligen.

Så småningom skulle vi köra vidare söder om Malmö söder om Petersborgs gård ("Sveriges minsta fideikommiss" upplyste min egen käre nördmake mig om), och där såg man återigen hur historielösa vandaler varit i farten. Hmpfff!!! är det minsta man kan säga.



 Det blev till att göra en ny kringgående rörelse och ansluta till rikstvåan lite längre söderut. Vi passerade diverse byar av olika slag. Bland annat Vellinge. Där kunde man ätit lunch, om inte Gästgiveriet hade varit stängt just då.

Vi färdades alltså vidare, ända tills vi kom till Ängavallen.

- Här kan vi äta! utropade jag som började bli rejält hungrig. Ängavallen är en vacker gård och har en fin restaurang och ljuvliga omgivningar av skånskaste slag



 Ängavallen är känd för sina glada grisar. Vi kom dock inte närmare en gris än så här:

Ja faktum är att det blev ingen mat här heller! Nä, för servicen var urusel, för att inte säga helt obefintlig. Vi körde således vidare mot metropolen Trelleborg. I Trelleborg regnar det och längs gågatan finns det diverse matställen som i stort sett serverar kebabpizza allihop, eller möjligen grillburgare.

Till slut hittade vi dock en pub där vi intog en dagens som visade sig vara oväntat smaklig och med en rapp, glad och tillmötesgående personal. Där hade vissa (typ de på Ängavallen) kunnat gå på kurs.

Därefter skulle vi köra hem igen - oj vilken spännande dag det var! Och nu skulle vi då köra vägen från sekelskiftet 1900!! Det var så att man fick gåshud av upphetsning.

Vi gick ut hårt med att köra in på ett industriområde och virra runt där ända tills jag tog saken i egna händer och vägrade köra in på varenda liten återvägsgata där. Trelleborg (och Rikstvåan för den delen) vann inga popularitetspoäng där kan jag ju säga.

Men på ringlande vägar och med god vilja tog vi oss ända mot hemmet. Den här gången via Bjärred, där maken föreslog att vi skulle stanna vid Långa Bryggan och äta glass, förmodligen i en svag känsla av att lilla hustrun kanske behövde blidkas lite med en sån.








 Så här spännande har vi det på våra semestrar! (Har jag någonsin nämnt att vi kört Europa runt och tittat på olympiska hoppbackar?)

P.S. Jag älskar maken varmt - trots (eller tack vare?) alla hans ...hm.... udda intressen!