Säger man sånt, får man ofta höra i november när det regnar på tvären och är iskallt och ruggigt att "vad klagar du för, du gillar ju hösten?". Och faktum är att jag gillar även höstrusk. Till en viss gräns!
Allt detta höstiga kommer sig kanske av att jag är septemberbarn, vad vet jag? (Fast denna sköna teori skjuts kanske i sank av att ingen kan väl gilla februari?)
Men så knallar jag ut i trädgården. Tänker att i september, då blommar inte syrenerna.
Eller acklejorna för den delen. Acklejor, det är nog en av favoritblommorna!
Och sen så är det ju också så att på framsidan blommar mina amsterdamtulpaner - faktum är att de nästan är utblommade, så därför visar jag dem bara lite på håll... min tanke har hela tiden varit att fotografera dem, men ibland är jag alldeles ohyggligt bra på det där med att skjuta upp till morgondagen. Eller nästa vecka, för den delen.
För några år sedan var vi på Gotland, och där såg jag tovsippor som växte vilt! Såna ska jag ha! sa jag bestämt och ilade iväg till plantskolan när jag kom hem igen. Och nu blommar de hos mig - ljuvliga blommor!
Medan jag for runt och fotograferade blommorna tittade hundarna förvånat på mig.
- Vad gör du? undrade de.
- Vi vill också lukta på blommorna! sa de sen och tog de som var närmast till hands. Tusenskönor är minsann inte att förakta!
Faktum är att man kan behöva köra ner nosen ordentligt för att riktigt avnjuta de finare nyanserna.
Det kan faktiskt hända att jag får omprova mitt ställningstagande... eller också kanske jag kan hävda att jag är både vår- och höstmänniska?
Huliganen skiter i vilket, låter han hälsa. Så länge det inte är halt, och så länge det vankas en eller annan frolic är han nöjd.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.