Nya rutiner

Det är inte klokt vad Huliganfamiljen växer! Ett tag är det bara maken, jag och Huliganen. Eller Huliganen, maken och jag, beroende på ur vems perspektiv man ser det. Jaja, ett eller annat tillfälligt besökande barn kom det ju med oregelbundna intervall.

 Men nu, nu har man tillfälligtvis ett sånt där oregelbundet barn på lite mer regelbundet boende besök. Och inte har vi en hund - utan TVÅ. Varav den ena då är av minimal storlek, men liksom märks rätt bra ändå.

 Allt detta är ju oerhört trevligt, enligt principen "the more, the merrier". Och vi är helt inne på linjen att "merry", det är bra det. Ett utmärkt tillstånd att befinna sig i. Glatt, liksom.

 Dock kan det ju påverka en eller annan rutin. När det gäller den hemmaboende dottern är det väl mest det att man, när man kliver in i duschen efter henne, får en duschstrålen rakt i nyllet eftersom hon av någon, för hennes dagars upphov outgrundlig, anledning alltid riktar duschmunstycket utåt. Nåja, det är ju petitesser och man vaknar ju upp sådär på morgonkulan. Tvätta golvet är ju heller aldrig fel, även om man kanske inte tänkt sig just den aktiviteten tidigt på morgonen. Annars rullar det väl på som vanligt.

 När det gäller det hundiga inslaget blir det dock lite mer påtagligt. Huliganen är van att äta lite när han vill. Förstrött pillar han åt sig en kula i farten  när han passerar matskålen. Ibland suger han åt sig ett par tre stycken som han sedan släpper på matsalsmattan för senare behov (jag vägrar att tro att det är för att matte ska trampa på dessa hårda små rackare och säga intressanta svärord). När man har en papillonkusin i huset ställs dock alla rutiner på huvudet. Denna lilla dam har nämligen ett stort kulinariskt intresse. Och mat ska liksom inte bara ligga där och skräpa i en skål, ånej, den ska ätas upp! På stört!! Alltså får man vakta - när Zoya ätit upp sina egna kulor på 73,8 millisekunder kastar hon trånande blickar på huligankulorna.

 - nej, det inte dina, säger jag då. Sen säger jag

- Nej! igen.

 Och då sitter Zoya där och tittar. Och väntar. Men herregud, hur länge ska man vänta egentligen? tänker hon sen. Och varför ska den där slömopsen få alla kulorna? Va? tänker hon vidare. Så rätt vad det är smyger hon förstulet mot skålen igen. Nu kan man ju tro att Huliganen av rent egenintresse skulle äta lite snabbare, men de manliga hjärnsynapserna fungerar tydligen inte så. Han ser mest förbluffad ut när han hittar en papillon i skålen. Väldigt så luddiga kulorna blivit, ser han ut att tänka. Men allt det där löser sig ju.

 Sen har vi ju sovrutinerna. Efter att ha kamperat ihop i snart tio år, och efter att ha kommit över de där jobbiga valpmånaderna när man aldrig fick sova för valpen skulle a) leka, b) kissa, c) kissa, d) skälla, e) kissa, f) fräsa runt och g) bajsa så har vi utformat väl beprövade och fungerande rutiner.

1. Matte gör sig iordning.
2. Matte bäddar upp sängen.
3. Matte lägger en godnattfrolic i Huliganens biabädd som tronar bredvid mattes säng (jaja, vi snackar seriös hundbortskämning här)
4. Huliganen käkar upp frolicen, snurrar runt några gånger, går ut och kollar vad husse gör, surrar lite till och möter sedan John Blund.
5. Matte gör likadant (utom det där med snurret och hussekoll - ja förresten, förutom käkar frolic också, nu när jag tänker efter)

Eventuellt så traskar hunden ut och in några gånger under natten, men de stora dragen är som ovan.

Men nu! Nu bäddar vi med biabädd och en filt till Zoya. Svoossch! säger det också har Zoya hoppat upp i sängen. En beundransvärd prestation med tanke på att vår säng är HÖG - och Zoya liten, men uppenbarligen med inbyggda spiralfjädrar i benen.

- Oj! säger jag då. Sen säger jag
- hoppa ner! Då gör Zoya det och det ser ut som att hon tänker att nähänä. Inte det inte.

Sen får Zoya syn på Huliganens biabädd. Raskt hoppar hon i, utan att ta hänsyn till att det redan befinner sig en styck bastant liten vätte där. Hon bäddar. Frenetiskt. Huliganen trycker in sig i ett hörn och ser ut som att "vadvardetsomhände??". Zoya bäddar lite till. Och lite till. Huliganen går ut och lägger sig att sova under skåpet i matsalen. Zoya sover i biabädden. På morgonkulan kommer Huliganen tassandes, inser att det fortfarande är upptaget i hans säng och återvänder till skåpet.

Så, som sagt, livet är sig inte riktigt likt. Men bra ändå! vill vi raskt tillägga. Fast nu flyttar snart dottern ut igen. Och Zoya flyttar nog hem till sin matte, när matte slutat ha feber och vara förkyld.