Morgonpromenad

Huliganen och jag har varit ute på morgonpromenad. En härlig morgon! Solen sken, och visst, lite svalt var det väl, men blommorna blommade. Fåglarna kvintilerade. Vårmorgonen, tja, vårade sig rent allmänt. Jag gick där och tänkte att livet var bra! Att helgen varit, som helg betraktat, avgjort en tiopoängare.

- Man skulle verkligen njuta mer av livet, fånga ögonblicket, lägga såna helger i minnesbanken! tänkte jag vidare. Kanske inte en helt omstörtande och revolutionerande tanke - men herregud, vad begär ni för hjärnaktivitet en måndagsmorgon?! Nu får ni väl ändå vara lite realistiska här.

Jag tänkte på lördagskvällen, när syrran så generöst bjöd hela Huliganens Hunddagis på Sankt Markus Vinkällare. Ja, förutom hundarna då, någon måtta får det väl ändå vara. Och dessutom får jag väl erkänna att Huliganens bordskick kan lämna en del övrigt att önska. Resten av hunddagiset hade dock en synnerligen trevlig kväll! Himla massa skratt. Väldans massa mat. Mycket vin.

Sen tänkte jag vidare belåtet på en söndag som tillbringades utomhus hela dagen. Golf på fömiddagen. Trädgårdspåt på eftermiddagen. Kvällsmat i växthuset. Läsplatta som fungerar! Ja, ska man inte carpa diem över det, så vete sjutton vad som ska carpas med?

- Huliganen! utropade jag belåtet, - du ska också fånga ögonblicket! Spara goda ögonblick i minnets arkiv!

Huliganen tittade förstrött upp från den fantastiska doftfläck han just avnjöt med alla sina miljarders doftceller. Han såg avgjort ut som stör-mig-inte-matte-ser-du-inte-att-jag-är-en-upptagen-hund?

- Skärp dig! sa jag strängt.
- Nå hur var din helg, visst var den bra? Vill du dela några särskilt minnesvärda ögonblick med mig?

Huliganen funderade. Sen rapade han belåtet och sa att det ju varit väldans bra att få vara hos Susanne när vi spelade golf. Susanne är en hyvens prick som vet vad en västgöte gillar. Mat, till exempel.

- Jamen herregud, sa jag, var inte så materialistisk, det finns väl annat som är bra här i livet?

Huliganen funderade vidare. Sen sken han upp.

- Sex! sa han ivrigt.
- Inte för att jag någonsin får veta något om det, sa han dystert sen och tittade anklagande på mig.

- Men lille vän, sa jag tröstande då, du har ju faktiskt aldrig träffat någon liten västgötaflicka och då går det ju inte. (Saved by the bell tänkte jag sen och andades ut).

- Men Zoya då, sa Huliganen, hon är ju både söt och var liksom på det viset i vintras, det minns jag tydligt, sa han sen och såg drömmande ut.

Jag har dock väldigt svårt att tänka mig en vätte med papillonöron, så jag sa avfärdande att han fick ta kalla duschar, och sen är det liksom inte mer med det.

- Något annat roligt har det väl ändå varit? undrade jag sedan.

Huliganen tänkte. På långa dagar utomhus. På promenader. Jagande efter bollen-i-snöre. Leka ta-fatt med matte. Krafsa i mattes pallkragar (fast då blev hon ju tjurig, det får man liksom väga in i det hela). Jo, nog hade helgen varit bra. Men något sådär extraroligt ögonblick? Jomenvisst!

- Det var roligt när du hade badat och var barfota och jag slickade dig på tårna! sa han nöjt sedan.
- Jädrans vad du pep, matte.