Lördagskonversation

Igår var det lördag, och det begriper varanda människa eftersom det är söndag idag. Och igår var det också ishockey på tv, och det kanske inte är allom bekant? Men lita på mig: det var ishockey. Eftersom pucken rullade (for? kanade? gled? studsade?) Sveriges väg var stämningen god och glad och fryntlig.

Maken tittade på hockey. Huliganen sov i soffan. Illvilliga tungor kanske vill ha det till att även jag sov (efter en slitsam dag i trädgården), men själv vill jag hävda att jag virkade. Jag medger, det kan vara så att jag balanserade på gränsen, men jag höll i såväl garn som virknål så jag känner mig nog ändå berättigad att påstå att jag handarbetade.

Maken ville väl ändå att vi skulle vara delaktiga i fröjden så rätt vad det var hävde han upp sin stämma och delgav oss den intressanta iakttagelsen att

- i Tjeckien finns det en spelare som heter Frolik, han måste ju vara väldigt populär bland hundarna?

- Ähhh...va??? svarade jag förvirrat och ointelligent. (Jaja, det kan hända att jag ramlat över den där hårfina gränsen mellan mormorsrutor och Morfei armar). Huliganen spetsade ett sömnigt öra (det öra som inte floppsigt, utan det som faktiskt går att spetsa) när han hörde ordet Frolik. Sen fnös han: - äsch, frolic med K, det gills inte. Sen rullade han ihop sig igen och snarkade vidare. Jag fortsatte med vaddetnuvar jag gjorde och maken, belåten med att han involverat familjen i hockeyn, fortsatte att titta på tv:n.

Så roligt har vi det på lördagskvällarna i Huliganfamiljen.