Varför?

Maken och jag tyckte det var på tiden med en liten roadtrip till Göteborg - och i denna roadtrip slog vi massor med flugor i en och samma smäll. Hör bara; vi fick hälsat på den dentale sonen och hans flickvän. Vi fick umgås med hela Ellenfamiljen. Vi fick ätit en massa god mat, druckit en massa gott vin, vi fick traskat och vandrat och åkt rutschkana och tittat på palmer och sälar och kamelior och skansen Kronan och det ena med det andra.

Det som då slår en som lite märkligt är varför jag kommer hem med endast några fjuttiga bilder på hängbuksvin? Hur kunde det gå så snett?

Det kan ju bero på att jag endast tog med lillkameran, och den var olyckligtvis inte särskilt laddad. Man kan rentav säga att den var tämligen oladdad. Alltså blir det inga fina bilder vare sig från Trädgårdsföreningen, från skansen Kronan, från Feskekyrka, på Ellen, eller något som påminner om Göteborg.

Laddningen räckte i stort sett till Barnens Zoo i Slottsskogen. Ellen, ellenföräldrarna och maken rände raskt in för att titta på våra vänner djuren, medan jag väntade utanför och passade vagnen. Raskt susade maken ute igen och sa upphetsat

- du måste gå in och kolla! De har hängbuksvin som liksom känns som Huligansläktingar!

Detta kunde jag ju inte motstå så jag hivade över vagnpassandet på maken och ilade in och mötte den här charmiga synen. Visst är den gullig? Va? Ja jag tycker nog att denna fryntliga uppsyn tål att synas närmare i sömmarna.

Och visst saknade jag min lille Huligan! Men jag visste ju att han hade det så himla bra hos syrran och Zoya, så honom gick det då rakt ingen nöd på! Inte oss heller. Det fröjdar mig också att kunna meddela att vädrets makter stod oss bi. Något svalt på fredagen, tämligen soligt på lördagen. Ja om man undantar ca 50 minuter då det regnade. Dessa 50 minuter inträffade märkligt nog ungefär exakt när vi åkte Paddan. Men inte hängde vi läpp för det, nänä, "en sjöman älskar havets våg" gnolade vi falskt och lyckligt och balanserade på de gamla sjöbenen. Detta enda som saknades var en sydväst och en snugga i munnen så hade vi kunnat ge den där fiskargubben en match.

Tja det var väl ungefär det som hände på vår Göteborgstripp. Ja om man undantar att maken bjöd oss på en fascinerande sightseeingtur inne på en en bussparkering när han förgäves försökte leta sig ut därifrån och in på den p-plats som vi egentligen skulle befinna sig på. Spännande värre. Det är bra med gps.