Jag gillar ju trädgård. Jag gillar också att läsa trädgårdstidningar och dito böcker. Jag gillar kanske inte direkt att tampas med kirskål och annat ogräs, men det är sånt man får ta sig an med filosofiskt lugn - det lugn som fick sig en törn när jag insåg att maken sprutat gift på mina rosenmalvor i tron att de var ogräs... då ska man veta att detta är samma make som gjorde sammalunda med mina ömsint planterade stockrosor för något år sedan. Jo, han är fortfarande min make, även om han såg lite "oj-då!" ut när jag ampert traskade in i vardagsrummet och undrade om det möjligen var så att han visste varför mina rosenmalvor såg så ämliga ut?
Men nu är det ju faktiskt inte maken vi ska tala om. Inte heller Huliganen, hur märkligt detta än kan tyckas. Nej nu ska vi prata om nässlor - och säga vad man vill om Maken&Huliganen, men några nässlor är de verkligen inte. Eller nällor, som vi skåningar säger.
Anledningen till att vi ska prata nässlor är att jag i alla år läst i mina trädgårdstidningar (för att inte tala om dito -böcker) att det är så himlans nyttigt, praktiskt och miljövänligt att gödselvattna med nässelvatten. Möjligen något sticksigt att plocka dem, men annars rena elixiret för såväl tomater som pelargoner och annat blomstertyg. Och miljön då.
- Finemang! har jag vartenda år tänkt och sen har det liksom inte blivit av, det där med att plocka nässlor och lägga i blöt. Ska jag vara ärlig, så är jag nog lite sån; hastig av mig. Lite finemang!-sig av mig - men ibland händer det ändå inte så mycket.
Men i år! I år har jag plockat nässlor. Bränt mig på desamma. Lagt i blöt. Känt mig allmänt rekorderlig. Nu återstår att vänta på resultatet, jag hoppas ju på att pelargonerna ska bli smärre buskar av min ömma omvårdnad.
Fast en sak vill jag bara ha sagt; det är bäst att det verkligen blir resultat. För det är ju ohyggligt vad det stinker, det där nässelvattnet.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.