Ny karriär?

Det satts i möte på jobbet. Ett sånt där viktigt ett där hela konferensbordet är nerlusat med datorer. Däribland min dator, jo för jag tänkte mig att visa lite pryttlar för en säkerligen andlöst väntande omvärld.

Jag kopplade upp datorn mot projektorn och tänkte belåtet för mig själv att "nu kör vi så det ryker, nu ska de få se på gnistor!".

Och det var faktiskt precis vad som hände, ty IT-ansvarige som satt precis bredvid sa förundrat att

- det ryker ur din USB-port! Därefter sa han
- det luktar bränt ur din USB-port!

Och ta mig tusan, visst gjorde det det. Och inget syntes heller på duken. Jag hann ångestfyllt tänka oroliga tankar på back-uper och det ena med det andra, medan IT-ansvarige rådigt ryckte ut datormussladden ur den pysande USB-porten.

Men vad göra? Det rykte fortfarande och inget syntes på projektorduken. Nu var goda råd dyra, men jag tänkte förtröstansfullt att jag hade ju hjälp nära till hands. Och mycket riktigt, efter att ha stirrat förbluffat ett tag kom det goda rådet; stäng av datorn och starta om den.

Och ta mig sjutton, funkade det inte sen?! Det var fröjd och frid och gamman, i all synnerhet som jag har i runda slängar 47 bilder på Huliganen som dyker upp som skärmsläckare när man sitter och älter "men om man gör si, eller ska vi hellre göra så?", så alla fick liksom lite ögonfröjd att titta på.

Av detta lärde jag mig två saker.

1) att datorer kan vara stryktåligare än man kanske kunde ana, och
2) att jag kanske kunde bli IT-ansvarig, jo för det där med att starta om trilskande prylar, det är precis min standardlösning på det mesta som krånglar. Ja om jag inte slängt dem i golvet först.  Vilket kanske inte är att rekommendera i datorfallet. Så stryktåliga är de nog inte ändå, så möjligen är det bättre att jag bliver vid min läst.