2:a advent

 Dagen började bra - lagom många minusgrader, fortfarande snö och helt enkelt jätteskönt för en morgonpromenad. Tyckte vissa av oss. Jag och Huliganen till exempel. Andra var mer tveksamma på den punkten, men då gick han miste om en härlig morgonpromenad. Det var uppenbarligen fler än maken som var tveksamma, för uppe på St Hans backar ekade det tomt; ja förutom den pappa som var där och åkte pulka med sina barn strax efter klockan sju på morgonen. De hade jätteroligt och jag log vänligt mot dem. Huliganen, som tycker det är mycket märkligt att åka kana ner för en backe i konstiga fordon fnös högljutt. Sen hade han själv bråttom att åka kana, men det gör han på rygg utan fordon - han tycker verkligen att det är himla roligt och han ser ut som en mycket liten skalbagge som hamnat på rygg när han glider runt på isen.

Morgonrodnaden kom när vi var ute och det gjorde den rätt i. Det såg ut att bli en fin dag! Vilket bara bevisar att man kan inte alltid lita på hur saker ser ut, ibland blir det som det blir. Och idag blev det regn.

Inte låter vi sådana petitesser hindra oss, vi åkte ut till Ellenfamiljen och hämtade 9 kg hjortkött. Nu ska vi väl stå oss ett tag. Dessutom åt vi en choklad/banankaka som inte gick av för hackor. Själv hade jag också bakat. Jo för det där uggletyget, den kreationen är nu klar.

Prickiga knappar och uggletyg, nog blir man glad? Vad det blev? Ett förkläde. Och jag är inte den som är den, jag lade raskt ihop; 1) förkläde, 2) advent, 3) de där smarriga saffransbullarna som dottern hade bakat förra helgen.... - Heureka! utropade jag triumferande. - Jag har det! Här ska bakas saffransbullar!

Så då gjorde jag det. Nu ska det erkännas att bilden är fejkad. Inte ville jag mjöla ner mitt nya förkläde med att slabba runt med saffransdeg, så jag använde ett gammalt förkläde, och sen fick uggleförklädet komma fram när det var fotograferingsdags. Bullarna blev i alla händelser väldigt goda. Vi hade med bullar till Ellenfamiljen, och efter den förmiddagsfikan var det ett under att vi orkade peta i oss lite rullader till lunch. Fast det gjorde vi.

På eftermiddagen kom syrran och Zoya på besök, och då slank det kanske ner en bulle till... det är ju så lätt hänt.

Sen satt vi och stickade lite, själv håller jag på med lite comfort knitting i form av vantar, och syrran stickade en tomte. Hon visade sig oväntat ekvilibristisk och lyckades jonglera dels strumpstickor i storlek 2,5, dels en massa garn och dels en Zoya som absolut ville ligga i knäet. Tur att Zoya inte är en Grand Danois, för då hade syrran fått problem.

Det regnar fortfarande. Mörkret har sänkt sig. Snart blir det kvällsmat. Och sen kanske det blir en liten kvällsbulle...kanske... eller ganska säkert blir det så, faktiskt.

Imorse såg det ut så här när man tittade ut genom köksfönstret. Nu är snön i stort sett borta och det rinner rännilar längs hela gatan. Men inne är det varmt och behagligt. Det är ännu lite kvar på helgen. Och jag har ett uggleförkläde. Det är bra det.