Underbart är kort

Det är inte så att det inte har varit en underbar dag hela dagen, för det har faktiskt varit en alldeles förträfflig dag. Nej det där "kort" har att göra med en alldeles annan sak. Det var det som gjorde att när alla vettiga människor låg och sov sin annandagssömn, ja då låg jag på magen i gräsmattan och fotograferade. Det var nämligen såhär att när jag vaknade, vilket var betydligt senare än en vanliga sketen torsdag, ja då var det liksom ljust? Det regnade inte? Det var inte grått och dimmigt och med en avgjord "nere-i-brunnen"-känsla? Märkligt. Jag vill inte gå så långt som att säga att solen sken för det gjorde den inte och jag ljuger (nästan) aldrig i bloggen. Men den anades bakom molnen. Och det var frost ute!

Jag är dock en samvetsgrann matte, så jag knatade först ut på hundpromenad och först därefter greppade jag kameran och galopperade ut i trädgården för att föreviga den där "nästan-vinter"-känslan. Då hade dock en mesta frosten redan tinat bort. Alltså fick jag ligga på magen i gräset och ta närbilder på den lilla gnutta frost som fanns kvar. Skåda och njut, således! (Jag gör bilderna extrastora så att vartenda frostkorn ska synas i all sin vintriga glans).

Sen fortsatte dagen i samma bra:iga stil. Jag var och köpte lite hemligt tyg tillsammans med syrran som ju numera är mormor till världens sötaste lilla flicka som kommit hit till oss ända från Kina.

Mormor och jag gick dessutom och fikade på S:t Jakobs Stenugnsbageri, och det vet man ju hur det går då... då blir det kardemummabullar!

Sen har jag klippt till och skurit tyg. Ätit grönsakssoppa. Varit ute på Nöbbelövs mosse med Huliganen och där träffat på två söta små griffonflickor. Ja jag höll faktiskt på att få med mig en liten griffontik hem, för hon insåg att i min ficka, där finns det hundgodis, och det föll lilla damen i smaken. Hennes matte fick dock med visst lock och pock henne att följa med, trots trängtande blickor mot min godisficka.

Sedan har maken, sonen och jag varit på bio, här var det klackarna i taket minsann! Ett liv i sus och dus vill jag nog påstå. Vi var och såg Hundraåringen med Robert Gustafsson och skrattade glatt. Jag har förvisso läst boken, men glömt det mesta ändå, så det mesta kändes nytt och fräscht. Det har sina fördelar att vara gammal och glömsk.

Nu har vi ätit fondue på sonens begäran. Det var längesedan, men gott. Huliganen och jag har ränt runt på kvällspromenad (utan att nästan fiska upp några griffonflickor). Det är hockey på TV. Snart blir det kvällsfika. Lite stickning. (Den stickning som jag var av med häromdagen och inte kunde begripa var den tagit vägen. Den hittades i hyllan i bland vantar och mössor. "Städade du?" undrade maken roat, som känner till min städteknik; när man får bråttom greppar man prylarna och trycker in dem i närmsta hylla/skåp/whatever där de inte syns. Det är ju ändå en form av städning. Kan man säga om man är lite generös till sin natur).

Livet är bra.