Hemlandets vilda tungomål

Det har surrats på halländska här i vår närhet de senaste dagarna. Halländska, med visst inslag av värmländska. Jo för maken härstammar ju från Halmstad, då en gång för länge sedan. Numera är han väl rätt skånefierad, men vännerna från Halland, de finns kvar! Första gången jag träffade dem var jag 20 år och tämligen oskrynklig. Numera är jag vare sig det ena eller det andra, men vi hade himla trevligt!

Första kvällen gick vi ut på Kulturens restaurang, och förutom ankan som hade haft lite väl lång kontakt med stekjärnet så var maten god och det var en sån där ljummen sommarkväll som man då i november tänker sig att alla sommarkvällar är. Det är de ju inte - men vissa är det och i onsdags var det en sån.

På torsdagen spelade maken och vännen golf. Det gjorde inte Kicki och jag för vi är klokare än så. Vi tog en sväng på Kulturen och kollade in utställningen om Katja of Sweden, vi traskade in och ut ur de små husen och förundrade oss över (den obefintliga) takhöjden. Vi var inne i Bosebo kyrka också och såg att det prästen hade rejäla timglas så man kunde hålla koll på att han inte lade ut texten för länge. En utmärkt idé som gott kunde användas lite här och där.

I den gamla arbetarbostaden skulle tvätten just strykas och jag drabbades av nostalgi när jag såg dänkflaskan; en gammal snapsflaska med perforerad kork. En sån hade min mamma vill jag minnas - fast jag vill också minnas att det var en sockerdricksflaska? Men minnet kan svika mig och det kan ju vara så att mamma hade behövt ta en snaps då och då när yngsta dottern (= undertecknad) varit för obstinat. Jag var nog inte så lätthanterlig alla gånger. Till skillnad från nu, när jag är ett under av blid medgörlighet.

Rätt vad det var hamnade vi på kaféet och åt sillmacka och drack en alkoholfri öl som var förvånansvärt god. Dock utan snaps, men jag har ju faktiskt redan en dänkflaska.

Det är himla trevligt med besök, och det tyckte Loppan också som gärna placerade sig i soffan och pratade med gästerna - i alla fall när hon inte placerade sig ovanpå deras fötter. Är man värdinna, ja då ska man vara nära, det tycker Loppan!

Rätt vad det var kom golfhjältarna hem från en varm och lång golfrunda och då, då var det helt plötsligt Pimms o'clock, och sen gick kvällen alldeles för snabbt.

Lite dramatik bjöd vi också på, man vill ju underhålla sina gäster! Polisen blockerade länge gatan och höll på och kroppsvisiterade två bilister och sökte igenom deras bil - innan de drog sin kos och så småningom försvann de två männen också och vi undrar ju nyfiket vad som hade hänt? Själv hoppades jag ju på att det skulle komma en polishund så att man skulle få se ett proffs på nosework in action, men fullt så lyckat blev det inte.

Nu har vännerna åkt hem igen och det hörs mest skånska i närområdet.  Det är roligt med besök!