När man liksom snavar över en ny hobby (förmodligen)

Jag vet att jag sagt tidigare att min mamma var en fena på allt vad som gällde handarbete; hon hade svart bälte i vävning, stickning, hardangersöm, you name it och min mamma hade förmodlingen ägnat sig åt det. Själv tittade jag väl tämligen ointresserat på (förutom när man skulle vara behjälplig med att dra på nya vävar) och tänkte att "jaja, det är väl sånt som äldre tanter håller på med". Och sen gick det ju rätt så många år, och så drabbades jag av garnbacillen. För att sen, trots att jag alltid har hävdat att det där med att sy, det ger mig svårartad klåda, införskaffa symaskin och ha rätt så roligt med den. Så kanske att äpplet ändå hamnat inom synhåll från päronträdet?

Nu var vi ju i Vadstena för en vecka sedan, och när vi gick där längs en gata så fick jag syn på något som såg intressant ut. - En hemslöjdsaffär, vi får gå och kolla i fönstret! utropade jag och släpade maken och syrran raskt över gatan. De var rätt lättsläpade får jag säga. Men när jag kom fram var det ju inte hemslöjd, det var Vadstena Spetsakademis affär. Syrran undrade om jag ville gå in? - Nänä, svarade jag, -knyppling tänker jag i alla fall aldrig ägnat mig åt, så det så.

Tja, sedan strosade vi ju vidare, åt glass, spelade äventyrsgolf - sånt som man gör när man är ledig och har semester. Men strax innan vi skulle köra från Vadstena hamnade vi på Spetsmuseet. Det var ett synnerligen gulligt litet museum med en fin trädgård där man även kunde beskåda skulpturer, om man nu kände för det. Det var kanske inte världens rusning dit, så vi fick en personlig guidning av Gretas spetsar, jo för årets utställning handlade om Greta Sandbergs bildknyppling (som var helt fantastisk) och Gustafs, hennes man, skulpturer. Det var småskaligt och trevligt och när vi var klara så kunde man köpa lite, vykort och sånt, och gamla knyppelpinnar om man nu kände för det.

Det fanns också en knyppeldyna där man kunde prova på, om man ville. Vi blev visade hur man gjorde vridningar och omslag och det väckte gamla minnen från skolslöjden. Självklart kunde jag kunde jag inte låta bli att prova! Och det där, det taktila i att pilla på skönt slitna knyppelpinnar, det väckte ett slumrande begär. Ett minne av hur mamma satt vid köksbordet och knypplade, med massor av pinnar och händerna flög ilsnabbt mellan omslagen och vridningarna och knappnålarna...

- Jag måste knyppla, jag känner det ända in i själen! sa jag och köpte med mig lite begagnade pinnar till det facila priset av 5 kronor stycket, och så några rullar knyppeltråd.

Men någon knyppeldyna, det hade jag ju inte, för mammas gav vi till en pensionärscentral när hon dog för 20 år sedan. Men det finns ju lösningar på det mesta. Jag brukar vara rätt snabb med att liksom kasta mig in i saker; köpa häst, köpa hund, köpa lägenhet - en tanke flyger förbi och jag är inte mycket för att dra saker i långbänk precis. Så nu är en knyppeldyna inropad på Tradera och i slutet av augusti börjar jag på en nybörjarkurs i knyppling. Som det kan gå. Det var maken som ropade in dynan, gammal traderaräv som han är. Ni anar inte hur mycket vykort som säljs där! (eller köps, för den delen). Auktionen tog slut i eftermiddags och nu väntar jag otåligt på att dynan ska anlända. Tålamod är inte min främsta dygd, det kan ingen som känner mig påstå.

Jag ska erkänna att jag tänkt tanken att "vad ska jag ha en massa spets till?" för jag har ju liksom svårt att se framför mig att jag syr spetslakan och blusar med spetskrage och sånt. Men när jag luftade den tanken för maken, så ryckte han bara på axlarna och sa att tja, vad ska han ha alla sina vykort över Lund och Halmstad till som han idogt samlar på sig? Och egentligen är det ju så, det räcker nog så bra med själva processen att skapa något, att göra något med händerna - och spetsen kan ju göra garnerna sällskap i mitt garnskåp tänker jag. Har man inte värre laster än så, så är det nog ändå rätt lugnt?

Tja, vi får väl se - det kan hända att jag trasslar in mig ohjälpligt och  svär som en borstbindare och slänger knyppeldynan all världens väg, men då har jag i alla fall provat. Det blir spännande det här!