Nu var det öppet

För ett tag sedan var vi i Halmstad och då försökte vi fika på Hallandsgården uppe på Galgberget, men där stötte vi på patrull, för det var minsann stängt. Det var av nostalgiska skäl, för under en lång period fikade vi där minst en gång varje sommar och nu tänkte vi att det kunde vara dags att sitta där med kaffe i blommig koppar och beställa in några omgångar fikabröd; allt hembakt och sådär som ur Sju Sorters Kakor, vetebröd och mjuk kaka och småkakor ungefär som om det vore ens egen mormor (eller mamma för den delen) som stod där och bakade i köket.

Men då var det ju stängt, helt utan att halmstadborna tog hänsyn till vår nostalgi.

Nu var vi i Halmstad igen, för Loppan ska vara på sommarkollo hos sonen och svärdottern. Hon övervakade packningen noga. - Glöm nu inte tuggpinnar, dragleksaken med pip och frolic. Många frolic ska det vara! tjatade hon.

Vi gjorde ett nytt försök på Hallandsgården, och nu, nu var det öppet minsann! Men där man förr slog sig ner och så kom det en servitris i förkläde och tog upp beställningen fick man nu beställa i en lucka och det var inte så mycket förkläde utan mer rastaflätor över det hela, och inget kaffebröd heller. Alltså, det är nog bra med raw food i alla dess former, men nostalgiskt? Nja.

Kaffet serverades i mugg och inte i blommiga koppar, men man kunde dock få våfflor med jordgubbssylt, som i ärlighetens namn var väldigt god. Jag är alltid ärlig. Utom när jag möjligen filar lite på sanningen för att göra bloggen lite mer sådär upphetsande och spännande, då kallar jag det för artistisk frihet.

Nu är vi hemma igen och jag är helt övertygad om att Loppan kommer att få det utmärkt; hon får ligga i soffan och bli kliad på, det kommer att has dragkamper och säkerligen kommer det att slinka ner en eller annan liten extra godbit i hennes matskål. Kanske rentav lite raw food? Men hos en hund är det nog något helt annat föreställer jag mig.