Sommardagar

Någon gång för mycket länge sedan, typ när jag var ung eller så, så sjöng Tomas Ledin om att sommaren är kort och att det mesta regnar bort. Han kan inte ha förutspått sommaren 2019 i alla fall, för än så länge har det inte varit några ohemula mängder regn. Tvärtom, nu är det varmt! Tempot har saktats ner och det är lite manãna över både Loppan och mig.

Visserligen brukar jag bli rätt gnällig när det är för varmt, men nu försöker jag att ha en mer positiv attityd - och låter man bara tempot sjunka så är det ju faktiskt behagligt ändå!

Man vill ju ändå ranta runt med liten hund; och gör man det bara tillräckligt tidigt och i bokarnas skugga så går det bra det med. På rundan ovan mötte vi plötsligt ett par med två schäfrar som anropade oss och undrade om vi sett en vit ko på rymmen? Sånt hände mig aldrig när jag var hundlös och inte rände runt i naturen så mycket. Vi hade dock inte sett en rymmande äventyrslysten ko, men jag hoppas att hon nu kommit tillrätta.

Fika, det är kanske inte livsnödvändigt - eller vänta nu, nog är det rätt så nödvändigt ändå?- men angenämt att sitta i en skuggig örtagård och äta citronpaj med syrran och dricka rabarberdricka till. Vi hade nämligen varit i garnaffären i Staffanstorp, och då vore det ju himmelsskriande dumt att inte svänga förbi Tirups Örtagård för en liten fika. Några små växter fick också följa med hem som jag hoppas ska trivas i vår skuggigaste rabatt.

När maken kom hem informerade jag honom om att jag varit i en garnaffär och inte köpt med mig något garn hem (det var syrran som handlade). Maken bleknade och tog sig för pannan och muttrade något om att han nog fått solsting för han tyckte sig precis ha hört att jag missat ett tillfälle att shoppa garn?! Jag vet inte om han hämtat sig ännu.

Men i alla fall, det är sånt man gör sommardagar. Man fikar, promenerar, grillar och har det bra. Det tillhör kanske inte direkt det somrigaste att sitta och sticka på en yllekofta, men nu har jag ju bestämt mig för att denna kofta, den ska följa med till Shetlandsöarna och då har jag inte så många veckor på mig. Sitter man i skuggan på balkongen så funkar det faktiskt bra ändå att ha närkontakt med yllegarn. Förvisso åker vi i början av september och då brukar det ju fortfarande vara sommar - men uppenbarligen är somrarna på Shetlandsöarna för ett mer robust släkte, ett sånt som tycker att ha istappar dinglandes i skägget, det klingar glatt och muntert. Häromdagen hade man årets värmerekord om man ska tro sociala medier. 19 grader minsann! I informationen som jag fått inför resan rekommenderas att ha med yllemössa - så jag tror nog att det blir bra med en kofta i Ölands Ullcentrums tvåtrådiga.

Somrigt, det innebär blommor också. Och kolla på mina zinnior som jag frösådde i våras och som var några rangliga, taniga stackare. Nu, nu är de frodiga och ser ut som blommor som inte ber om ursäkt för sig. Klara färger som glatt blandar rosa och orange och rött - och kolla på ståndarna! Va?! Har ni sett så fint? Det kan hända att jag menar pistillerna, men nu ska vi inte vara petiga, jag menar alltså det där gula fjösket mitt i blomman, är det inte fräckt? Zinnior, det får det bli fler år, det känner jag tydligt.