Planen var som följer; Huliganen och jag skulle stiga upp i arla morgonstund och fotografera i gryningstimman när solen gick upp. I alla fotoböcker står det att ljuset är som bäst då, och det vill man ju inte missa. Så vi knatade iväg ut.
Men var var den där rosenskimrande morgonen någonstans? Inte befann den sig i Lund i alla fall. Disigt, dimmigt och höstmilt.
- vi går till kyrkogården! sa jag till Huliganen. - Det är rätta stället när dimman sipprar som kalla spökfingrar längs ryggen. Förresten kände jag mig lite glåmig, så jag hade nog passat bra i ett spöklikt sällskap.
En grind till en grav stod välkomnande på glänt...
- Här ska vi alla hamna, sa jag filosofiskt till Huliganen
- Nu tycker jag du är fjompig, sa denne prosaiske hund då, - nu tycker jag vi går hem och äter bacon och äggröra. Och då gjorde vi det.
Oh vilka vackra bilder! Inga sorger vilar på Huliganens axlar, undra så här lite helt apropå, kan det tänkas att vägen till en Huligans hjärta är den samma som till mannen : MAT?!
SvaraRaderaFina bilder även om en del såg lite kusliga ut. :)
SvaraRaderaJag måste också lära mig att fota bra känner jag. :)
Ensam i bräcklig farkost,
SvaraRaderastävar Huliganen över djupa vatten.
Mot gravens eviga vila,
dit vi alla småningom träder
anför gråklädd vätte oss alla.
Snyft.
Hu, det där var läskiga bilder för en lättskrämd liten varelse som mig...
SvaraRaderaVäldigt vackra bilder, men det var tur att de inte visades med spöklik musik, för då hade jag nog blivit lite rädd! Kram
SvaraRaderaAnki; huvudet på spiken! Fast det ska ju vara mat med lite finess, inga torra kulor - och gärna spetsat med lite rejäl dragkamp!
SvaraRaderaJea; men det gör du ju redan! Och med ett kungligt motiv, vad vore annat att vänta?
Anna-Karin; så, så, så... vackert! Åh, mina ögon tåras, vem kunde ana att det dolde sig en sån poet inom dig?
Angela; sorry! Jag drar mig till minnes att jag skrämde dig med en spindel för ett tag sedan, och nu detta - snart vågar du dig väl inte hit?
Maja, det som VERKLIGEN hade skrämt dig hade varit om jag lagt till lite egengjorda musikeffekter... ;-)
Alltså, det verkar som om den enade åsikten är att jag borde ha en framtid som skräckfilmsregissör? Om man bygger ut med lite fler bilder och slänger in en Huligan som leading man, vore det embryot till en succé?
Irene; kyrkogårdsbilderna var INGENTING jämfört med den räliga spindeln du för ett tag sedan envisades med att publicera... Så om du nöjer dig med skräckbilder från kyrkogårdar så lovar jag att titta hit igen. Men en endaste spindel till och jag är borta med vinden. Det är inget hot utan ett löfte ;-)!
SvaraRaderaFörresten tänkte jag själv fotografera på en kyrkogård i Malmö när dottern dansade i helgen, men det var en läskig man där som stirrade på mig så jag vågade inte gå dit...