Huliganen och jag hade ett ärende till den lokale hundprylskrängaren. I alla fall hade jag ett ärende, ett som inbegrep Huliganen, så vi fräste iväg dit. På dörren stod en prydlig skylt som lät meddela att hundar var välkomna men att hanhundar var ålagda att ikläda sig hanhundskydd inne i affären. Försåvitt de inte var valpar alltså. Eftersom Huliganen närmar sig 9-årsdagen med stormsteg fann jag det tveksamt att kunna mygla in honom som valp.
Alltså närmade vi oss disken och log vårt vänligaste leende (jag), alternativt tjoade lite upphetsat (Huliganen) och inhöstade ett låneskydd. Ett sådant hade vare sig jag eller hunden skådat förut, men det såg lite ut som en sån där korsett man har för att hålla in magfläsket lite. Nu var det ju inte magfläsket utan mer de manliga attiraljerna som skulles hållas inne, men principen, den var densamma.
Jag applicerade skyddet och väntade på Huliganens reaktion. Den lät inte vänta på sig så länge, han meddelade med emfas att ett sånt skydd, det var det löjligaste han varit med om. "Jävla skit" tror jag var hans vänligaste epitet.
- du ser ut som en toreador på väg till tjurfäktningsarenan! sa jag uppmuntrande. (Eller som en havannacigarr med maggördel, tänkte jag för mig själv, men det sa jag inte).
Havannacigarren/toreadoren lät sig inte imponeras, utan for runt som en hopkrullad skalbagge och ynkade sig jämmerligt.
Trots det lyckades jag inhandla såväl sånt som vi behövde som lite sånt som vi kanske inte direkt behövde men ville ha ändå. Allt ackompanjerat av ynkligt ylande.
- Det märks att han är karl, sa expediten, - de gillar aldrig att gå i affärer.
Vi for hem och visade upp vårt byte för mannen i huset, som mycket riktigt var glad att han sluppit följa med.
Sen tänkte jag träna. Och som belöning hade jag köpt ett grisöra i butiken, något som Huliganen hade full koll på. Det är väldigt länge sedan han fick grisöra, och alltså ville han gå loss på det med en gång. Inte hålla på med sånt trams som träning. Inte ens om örat låg där som en frestande extern belöning. Således har vi nu genomfört ett träningspass som inbegripit lite hot, en massa hundtjat "nu räcker det väl för bövelen!" och väldigt mycket ljudackompanjemang av typen "Ropen skalla! Grisöron till alla!...äääähh... nej till MIG ska det ju vara".
Nu är vi färdigtränade. Jag vilar öronen. Och Huliganen ligger under stolen och rapar lite belåtet, mycket nöjd med såväl grisörat som att vara gördellös.
Karlsson låter hälsa att den typen av förnedring (hanhundsskydd) skulle han aldrig utsätta sig för! Eftersom hans matte är väldigt bra på att shoppa leksaker på egen tass skulle han stanna utanför butiken!
SvaraRaderaVilken tur att maken inte följde med. Så förargligt om de inte haft skydd i hans storlek!
SvaraRaderaVilken suverän uppfinning med hanhundsskydd! (Jag måste erkänna att jag är lite smått trött på hanhundar som tillåts pinka lite här och där sedan vår gemensamma stalltid - då hanhundar pinkade på boxdörrar, halm, hö, fodertunnor, you name it. Bara för att man KAN pinka överallt, betyder det inte att man måste göra det? Tror jag?)
Herr G (min KM) låter hälsa att:
SvaraRadera-Hon skriver rätt roligt den där med hunden.
"Den där" torde väl vara du, Irene eftersom jag ser honom läsa din blogg lite då och då. Att han skulle skriva kommentar tror jag dock är uteslutet.
Här hade vi ingen aaaning om att det fanns dylika skydd och tror nog att vovven fått stanna utanför istället för att förnedras i typ tanga eller string:-)
Kram
Lotta, Huliganen låter hälsa att din matte är en bättre matte än hans. Dock var han tvungen att följa med in för att prova. Högst onödigt, om man frågade honom!
SvaraRaderaAnna-Karin; Nej det måste man verkligen inte, med eller utan skydd! (Maken hade alldeles säkert klarat sig utan).
Maja; män verkar inte skriva kommentarer. Tror du min egen käre make skulle det? Fast han läser alla inlägg? Nänä, envis som en mula är han (i det avseendet).
Som sagt, Huliganen var tvungen att följa med in för att prova, annars hade hanfått stanna utanför. Det lär bli svårt att få in honom där inom en överskådlig framtid...
Nästa gång får väl det som ska provas följa med ut istället. :)
SvaraRaderaHar aldig hört på maken, skydd för att komma in i affären??? Det måste verkligen vara pinsamt för en stackars hund att behöva använda. Får mej att tänka på en bok som jag läste för många herrans år sedan, Egalias döttrar, där männen var tvingade att bära PH...ja just det. Vansinnit rolig bok.
SvaraRaderaKerstin; pinsamt var bara förnamnet, tyckte Huliganen! Fast jag kan i och för sig förstå dem, med tanke på hur många hundar som kommer in där dagligen. Säkerligen mången hanhund som skulle tycka att det var på sin plats att markera revir...
SvaraRadera