Maken läste föregående inlägg och sa upprört: - du har fel! Du sprider desinformation!
- Men... va?! sa jag upprört. - Det gör jag väl inte alls det, jag lägger fram en vetenskaplig teori, och det är jag väl i min fulla rätt att göra, kan du svära på att det där är en lus? Va?
Sedan fnös jag. Ihärdigt och iskallt.
Men maken lät förstå att i just lusfrågan hade han ingen direkt åsikt, men det var dateringen!! Den var fel!! (Ja här krävs det rejält med utropstecken, det känner jag lång in i själen).
Vadådå, kyrkan är väl i runda slängar 1000 år gammal, så vad gnäller du om? undrade jag på ett synnerligen svalt sätt.
- Kyrkan ja, men dopfunten kom till när Adam av Bremen renoverade kyrkan på 1500-talet sa maken på sitt mest pedagogiska och lust-att-sparka-på-smalbenen-framkallande sätt.
Ållrejt, han har säkert rätt. Men faktum kvarstår; fästingproblemet är på intet sätt nytt. Nihil sub sole novum kan man säga om man vill klämma till maken lite. Han talar nämligen inte latin.
Inte jag heller - men man kan väl googla.
errare humanum est (men det där med smalbenen är förståeligt...)
SvaraRaderaVisst är det, och en sann humanist ser ju på en sån här liten lapsus på detta storsinta vis. Kommer inte där och hänger och sig på von eller van eller såna små petitesser. Eller Bremen eller Düren - en sann humanist ser till själva kärnan och andemeningen!
SvaraRadera