Klart man inte vill att Ellen ska frysa om händerna! Greppa nu kvasten, Ellen, så skickar jag över ett par nystickade vantar till dig.
- Åh tumvantar! utropade maken när jag visade dem för honom. Sen satte han dem på tummarna. Det var väl ungefär där de passade honom, men så är de ju också gjorda för en 2-årig flicka och inte en 57-årig nybliven fil.mag. i historia.
Det var ju för väl att jag äntligen kunde visa upp ett avslutat projekt - det har varit lite tunt på den fronten. Fast jag har faktiskt gjort klart även de här strumporna. Den skarpögde inser att aha! det är samma garn! Visst är vantarna stickade av restgarnet från mina pappastrumpor.
Du får nog skriva hur stora vantarna egentligen är. Eller rättare sagt: hur små de är! På bilden ser de stora ut och jag som fick se både de halvfärdiga vantarna och träffa ljuvliga Ellen igår vet ju att de är så små, så små så. Kram från Syrran som varit ute en långpromenad i det ännu så länge underbara vädret
SvaraRaderaDu har kanske rätt, de ser ju lika stora ut som strumporna! Och visserligen har jag små fötter, men större än 11 cm i längd i alla fall. Lite pilligt att sticka så små tummar...
SvaraRaderaHm... var har länken för att kommentera tagit vägen? Enda sättet att tycka något verkar numera (eller åtminstone just nu) vara att välja "svara" så då gör jag väl det.
RaderaLjuvliga strumpor i exakt mina favoritfärger! Och därmed även ljuvliga vantar. :)
Har länken försvunnit? Ibland tycks Blogger leva ett eget liv - eller snarare gå i ide.
RaderaJag gillar också den färgkombinationen! Glad Påsk till dig och Karlsson och Iza!