Maken hugger i sten

Min hjärna har kokat av obeslutsamhet. Jag har grubblat. Legat vaken och funderat. Vilket vore bäst? Vilket skulle fylla ett behov? Oftast är jag ju en snabbtänkt person, rentav så snabb att man kan helt stryka det där med "-tänkt". Vips! så har jag gjort något. Köpt något. Bestämt mig. Men nu gäller det ju klurigare saker, så man kan inte bara spontanskriva så där.

Frågan jag grubblat över är; ska jag fortsätta på grönsakstemat? Eller är det berätta den gastkramande historien om När Maken Högg i Sten?

Läser man rubriken, kan man ju tro att jag bestämt mig. Men så fungerar inte min hjärna, ånej. Alltså börjar vi på grönsakstemat - egentligen inte grönsaker heller om man nu ska vara så himla petig, utan snarare kryddor.

Jag berättade i förra inlägget om basilikan som grott, och den fortsätter gro den lille rackaren. Persiljan, däremot, den gror inte alls. Den har dragit mullen över örat och slumrar vidare. Och detta bevisar bara att persilja är en klok kryddväxt medan basilikan är lite mer som jag; hastig och inte alltid så genomtänkt av sig. Typ. För ute är det minusgrader och man får dra, om inte mull, så mössan över örat. Urrk!!! säger jag bara.

Men nu, nu kastar vi oss raskt över maken och stenen. Eller ja, sten och sten, flinta är det - och det är väl sten ändå? Maken har ju läst en himla massa historiska poäng. Han har arbetat sig igenom historisk arkeologi, vanlig historia och nu är han inne på, tja, jag har kanske inte lyssnat så vansinnigt noga; kan det heta ohistorisk arkeologi? Gammalt skit är det i alla fall. Väldigt gammalt. Och nu var det dags för en praktiskt övning, nämligen att hugga flinta.

- Det borde ju verkligen passa dig, sa jag, som väl vet att maken hyser en djupt rotad misstro mot moderna mojänger, i alla fall om de härstammar från efter kristallmottagarens och bakelittelefonens tid.

Maken cyklade iväg med rosor på kinden och solsken i blick. När vi åter möttes var läpparna blå, kanske inte direkt av blåbär utan köld. Flinta hugger man utomhus, uppenbarligen. I den arktiska kyla som råder nu. Man får skavsår på fingrarna och ont i låret, jo för man flintbiten man hugger mot (med hjälp av en annan sten) vilade man uppenbarligen mot låret.

- Blev det något fint? frågade jag vänligt. En flintyxa, eller så?

Maken lät meddela att modern teknik trots allt har sina poänger och att det nog ändå är bäst att vi även i fortsättningen köper hushållsredskapen i affären.