I storfinansens sfärer

Man har blivit bjuden på mutbio minsann. Jojo, de lokala finanshajarna hade uppenbarligen fått för sig att de kunde klämma ur Huliganmatten hennes surt förvärvade slantar, så de bjöd såväl henne som maken på bio. Bio med medhängande ohämmad reklam för den egna verksamheten, men vem är jag att skåda givet biobesök i munnen?

Maken och jag beväpnade oss med tålamod och begav oss till biografen för att beskåda Laxfiske i Jemen och dessförinnan bli insatt i de mer intrikata detaljerna av finansvalperiet.

Det var två välkammade unga män som stod för själva informerandet. De upplyste oss om att deras firma hade ett helt nytt koncept! Hör bara;

- vi vill ha en helhetsbild! Vi vill sätta kunden i fokus! utropade de i bästa bönemötesstil.

Alla i pubiken höll andan av beundran. Vilka nya djärva idéer! Vilket förbluffande koncept!

- vår affärsidé är att sälja innan börsnedgången sätter in, fortsatte de sedan. Då hickade publiken unisont och förbluffat till igen.

Sen upplyste de oss om de mer intrikata matematiska detaljerna för att visa hur dyrt det blir om man inte säljer innan nedgången satt in.

- Tänk er att ni investerat 100 kr, och sen inte sålt innan börsnedgången sätter in. Börsen går ner 50% och då har ni bara 50 kr kvar. Sen går kanske börsen upp 50% igen och det är ju bra! Men då har ni ändå bara 75 kr! upplyste de oss om och vi flämtade till vid insikten om hur illistigt och lurigt det där med procentandet är, hur man blir av med 25 spänn trots att börsen gått upp 50%. 25 spänn hit och 25 spänn dit, det blir ju kosing det, det förstår man ju.

Ungefär här någonstans höll maken på att bryta ihop, men han höll god min i elakt spel, det vill jag bestämt hålla honom räkning för!

Sen fick vi fylla i formulär med våra uppgifter samt välja att sätta ett kryss i rutan "kontakta mig gärna", alternativt "nej tack, kontakta mig inte". Maken och jag kryssade i den sistnämnda med sån frenesi att pennspetsen höll på att brytas av.

Därefter tittade vi på filmen, som inleddes bra men mattades av på slutet.

Efter filmen blev vi så uppsluppna att vi gick på lokal minsann och slog klackarna i taket rejält! Jodå, en  Strongbow och en öl på John Bull, här kostade vi på oss rejält. När vi satt där och pokulerade i allsköns ro sa maken eftertänksamt; "jag vet inte vad som var mest underhållande - filmen eller finansinformationen?"

Själv är jag mest förbluffad över att de kunde tro att jag skulle vilja investera mina surt förvärvade slantar i något annat än frolic åt hunden, choklad åt mig och mängder av gamla böcker åt maken?