Skånsk sightseeing. Eller hur man äter mest kaka på 4 dagar.

Besöket har kommit. Besöket har åkt. Lämnat oss ensamma här i den skånska myllan. Nu känns huset tomt och tyst och vi hoppas alla att Sue kommer helskinnad hem till England igen, den klottade krämens förlovade land. Vi har dock hunnit med en hel del de här dagarna, se bara:

The visitor has come. And left. Left us all alone here in the Scanian mud. The house is empty and quiet and we miss Sue, and hope that she will return safely to England, the land of clotted cream! But look what we managed to see during these days:

- Först och främst måste man förstå att Skåne är ett platt landskap! sa jag och visade upp Kullen. Kullen är kanske inte så platt - så då måste man ju styrka sig med lite glass. Det är absolut nödvändigt.

- You've got to understand that this is a very flat landscape! said I and took my visitor to Kullen. Kullen might not be that flat, so we found it absolutely necessary to regain our strength. An excellent means to do so was eating icecream, we found.

Sen åkte vi till Krapperup. For att se rhododendron såklart. Jag pratade mycket om hur vackra de är. Jag hade dock glömt hur osamarbetsvilliga de uppenbarligen kan vara. Och inte bara de! Nä minsann, det var inte mycket blomsterfägring där inte. Gudskelov finns det ju vitsippor. Snälla, medgörliga blommor.

We then went on to Krapperup. To see the rhododendrons of course! I spoke very warmly of their flowery beauty. I had, however, forgotten how uncooperative they might be. And not only they, no indeed there weren't many flowers in bloom. Thank god for wild anemonae. Gentle, obliging flowers.

Hur skulle vi nu komma över detta? Jag vill kanske inte direkt kalla det ett fiasko, men inte var det ljuvliga vårblommor, det var ett som var säkert. Dessutom började det regna. Det fanns helt enkelt bara en sak att göra! - Äpplepaj. Ett osvikligt botemedel.

How would we overcome this? I would perhaps not go as far as to call it a complete disaster, but it certainly wasn't blooming of the springiest kind, no indeed! And on top of it, it started to rain. There was simply only one thing to do! - Apple pie. A perfect remedy.

Fulla av förtröstan kastade vi oss åter ut i den skånska myllan dagen därpå. Det kanske inte var så mycket slott, men mer ett vandrande längs livets stig, sida vid sida. (Obs! Det där är inte vi. Det ser man på att varje part har fyra ben. )

The next day we courageously tried our luck in the Scanian countryside once more. Not so many castles this time, more a trip along the long and winding road of life, side by side. (N.B. That is not us. This can be deducted from the fact that each party has four legs.)

Vi kunde ju dock inte bara vandra runt hela tiden, något annat måste man göra- och då menar jag inte käka kardemummebullar, fast det kan väl hända att det slank ner någon sådan. Nejnej, vi var väldigt handarbetsmässiga och lärde oss göra jojosar av syrran.

 However, we couldn't spend the entire visit wandering around, oh no, something else needed to be done - and then I don't mean eating cardamom buns, although to be honest, one or two might have come our way. No no, we were very crafty and learned how to make jojos from my sister.

Men vi måste ju se Lund också! Och Lund, det är ju domkyrkan, så klart. Notera de nästan utslagna magnoliorna.

We couldn't just go traipseing around Skåne, we had to see Lund too! And Lund is practically synonymous with the Cathedral. And lo and behold - the magnolias are starting to bloom.

-Låt oss gå ner för trappan och möta de lokala kändisarna sa jag och släpade Sue ner för att säga hej till jätten Finn, hans fru Gerda och lille Sölve. Något småväxta för att vara jättar.

- Let's go downstairs and meet the local celebrities, said I and dragged Sue downstairs to meet the giant Finn, his wife Gerda and little Sölve. For giants, they really belong to the smaller variety.

Vi kunde ju inte undgå att beskåda brottsplatsen - den plats var maken tillbringar en god del av sin tid. I sanning ett turistmål!

We also had to see the scene of the crime, where the Husband spends most of his day. A tourist attraction if any!

Och vi traskade och gick och fotograferade och hade oss. Tittade på the senaste modet, till exempel. Vi blev helt enkelt tvungna att styrka oss med en kardemummabulle, det hjälptes inte.

And we walked and walked and took photos and did all sort of things. Looked at the latest fashion, for example. We simply had to strengthen our spirits by means of a cardamom bun. It simply couldn't be helped.

Sen var det ju Torup! Och lilla lekstugan. Här tittar vi på stort som smått. Vi fick ju också besöka Vismarlöv eftersom det där med kakbuffé tycks vara ett okänt begrepp i England. Så det var enbart av undersökningsskäl som vi blev tvungna att äta mer kaka - vad gör man inte i vetenskapens namn?

And then there was Torup. And the little playhouse. We look at everything, small or big, it doesn't matter. What did matter was that we simply had to visit Vismarlöv for a taste of their cake buffe, since this concept obviously does not exist in Britain. So it was for pure research reasons that we were forced to eat more cake - oh, the things you do for the cause of science!

Och mitt bland allt detta traskande och kakätande gullades det med hundar, träffades syrror och Ellenar och Ellenmammor och dracks vin och åts mat. Välkommen tillbaka, Sue!

And in between all this walking and cake eating dogs were cuddled, sisters and Ellens and Ellenmothers were met with, wine was drunk and food was eaten. Welcome back, Sue!