Det där med kantareller...

Man läser ju i tidningen att det kryllar av kantareller  i skogarna. Folk låter sig villigt intervjuas och säger lite nonchalant att de plockat 40 liter och bara slutade för att de inte orkade ligga på knä och plocka längre. Ska man tro media så lyser hela skogarna illgula just nu.

På detta kan jag bara genmäla att det måste vara andra skogar än de skånska, där man liksom hittar andra svampspekulanter bakom varenda buske. Jag föreställer mig att i typ Småland eller så har varenda kotte en egen skog där man kan spankulera runt och plocka svamp tills tröttnar och går över till annan verksamhet. Så icke här.

Maken och jag var dock ute i skogen för att se om det fanns lite herr, fru och fröken Kantarell att finna. Syftet var dels att just hitta kantareller, dels att maken skulle mjuka upp ryggskottet med att lite lugnt traska runt och böja sig i maklig takt.

Med oss hade vi också 1 st Huliganhund. Han är inte direkt kantarelltränad, snarare tvärtom -men han deltog med frenesi, åtminstone i det där momentet när man försiktigt krafsar undan löven för att se om det döljer sig något av skogens gula hund. Han glömde kanske just det där med "försiktigt" utan krafsade så att löv, mossa och (förmodligen) svampbebisar for runt öronen på en.

Några 40 liter blev det inte. Två (2 - dos, deux, zwei) hekto blev det. Och dessa är uppätna idag, tillsammans med lite pasta, parmesan och persilja.

Inte dumt alls. Så vi får väl göra nya försök i skogarna vad det lider, maken, kantarellhunden och jag.