OS-feber

OS har dragit igång igen. Vi är beredda! Maken har boat ner sig med tv, dator och nya glasögon för att inte missa något väsentligt. Själv har jag lagt semestern så klokt att jag börjar jobba imorgon igen.

OS, det är något som följt oss genom hela vårt äktenskap, och jag får väl säga att den enda gången detta äktenskap varit verkligt i gungning var när jag under 1980 års OS i Moskva greps av husmoderlig iver och fick för mig att vattna blommorna. Inklusive den krukväxt som hängde ovanför TV:n. Tv-apparater är uppenbarligen några klena rackare, för när det rinner ner vatten i dem blir det någon form av kortslutning. Stämningen när maken ihärdigt och kreativt försökte torka upp kretskorten med hårtorken var måhända något förstämd - men tänk er vilken lycka när skrället hostade till och återuppstod från de döda! Och sedan dess har vi följt vartenda OS. Kanske jag inte är lika intresserad (det här helt enkelt inte möjligt, här pratar vi OS-intresse på mycket hög nivå), men lite kul tycker jag ändå det är, då och då.

Vissa av de närvarande är dock inte lika engagerade...