Vi har varit på turné..

... och vi har kommit lätt på sné.

Maken hade inte fått åka på någon riksväg på lång tid, och det kändes ju alldeles tomt och konstigt, och eftersom jag hade några dagars semester beslöt vi oss för att ge oss ut i det okända! Alldeles lägligt så befinner ju sig sonen på sommararbete i Halmstad så vi sa lite coolt till honom: mi casa es tu casa - fast tvärtom. Typ. Så vi begav oss på rikstvåan mot Göteborg!

Resan inleddes med att jag i vanlig ordning for runt och hyperventilerade eftersom mina nycklar var puts väck. Väldigt väck. Maken och hunden väntande tålmodigt medan jag for runt som en skållad råtta och slet mitt hår. Sen hittade jag nycklarna, märkligt nog i trappan. Där jag brukar lägga dem. Så sen gav vi oss iväg!

 Utforskade nya vägar. Obanad stig. Och ja, det väl hända att jag råkade köra rakt in i en marknad i Varberg där man inte alls skulle befinna sig och då blev jag lite kallsvettig men sen följde jag diskret efter en varubil som sålt munkar som skulle ge sig iväg. Ihärdigt försökte jag se ut som om även jag var en munkbil, och  kan ha lyckats. Ut ur smeten kom jag i alla fall utan större kalabalik. Och jag kan ju säga att mitt lilla äventyr i Varberg nog ändå inte gick upp mot när maken lydda gps-damen som barskt sa "gör en snäv vänstersväng" och helt plötsligt befann sig på en bussgata. Som var enkelriktad i andra rikningen. Och där det kom en mötande buss, en buss som tyckte att den befann sig på rätt plats, i rätt rikning. Ja det är då man uppskattar som mest att man är gift med en kolugn man, en sån som reder upp sådana situationer när man själv håller för ögonen och småylar lite.

Men nu går jag händelserna i förväg! För först åkte vi rikstvåan som sagt. En brusande trafikled! Med milstolpar. Och blommor inte att förglömma.

Rätt vad det var befann vi oss i Falkenberg. Falkenberg har en väldigt fin bro, Tullbron. Tullbron kan härmed anse sig vara dokumenterad. Iakttagen. Av såväl mig som Huliganen.

Sen åkte vi till Kungsbacka. Kungsbacka visade sig vara en nyhetsstad av rang. Se bara så många tidningsredaktioner det finns! Rena Fleet Street. Eller Klarakvarteren om man nu inte vill vara så himla internationell av sig. Och säga vad man vill om Kungsbacka, men "internationell" är kanske inte det första adjektiv som faller en in.

Fast det fanns ju inte bara redaktioner i Kungsbacka. Ånej. Det fanns glass också. Och fötter. Fötter ska man vara rädd om, det sa redan Povel Ramel. Eller var det Birgitta Andersson? Oj vad minnet sviker.

Sen åkte vi vidare. Mot Göteborg! sa vi och fräste iväg. Väldigt trevligt hade vi i Göteborg, bland annat åkte vi till Marstrand där jag aldrig varit förut. Marstrand var väldigt fint. En himla massa söta hus. Blå himmel och blått hav. Sol! Det kändes ovant, men trevligt.

Jag, som definitivt inte är någon seglingsmänniska, kände mig nästan benägen att omvärdera mitt ställningstagande. Men sen traskade vi runt i Marstrand.

Märkligt nog, som det ofta blir när vi är ute och går, gick det uppför. Men vi traskade ståndaktigt vidare!

Även Huliganen.

Vi såg att det fanns massor av roliga vägskyltar. Och nu, nu vet vi var Tomten bor!

Vad gällde kommunal service hade man gjort en all inclusive. Rådhus, bibliotek och museum - tre flugor på en och samma gång. Imponerande!

Är man i Marstrand måste man ju såklart besöka fästningen. Så även vi. Minsta lilla fästning. Eller slott. Eller riksväg. Vips! så är vi där.

Mycket fästningsaktigt och imponerande, det tyckte vi allihop! Även Huliganen, som ståndaktigt hoppade såväl upp- som nerför en imponerande mängd trappor.

Men människan lever ju inte av kultur allena, nä lite mer handfast föda måste man ha. Så vi åt nere i hamnen, och Huliganen serverades lite egen dricka av den trevliga personalen. Sånt är bra, tycker vi!

När vi hade ätit ville jag traska runt och beundra skärgårdsnaturen. Är man uppväxt i Skåne är liksom inte skärgård så vanligt förekommande så jag lockade med maken och Huliganen ut i naturen. De var inte svårövertalade, så vi vandrade runt ön.

Eller, rättare sagt, vissa traskade inte hela tiden. Lite njutningsfullt rullande i marstrandsnaturen behövdes också. Tydligen.

Det var så vacker, så vackert att man liksom hisnade. Lite hisnade man också över att traska runt i klippig natur, men allt gick bra och inga anklar stukades.

När vi gått hela ön runt kom vi fram till denna varningsskylt. Det kändes som en väldigt nödvändig upplysning. Tror jag. Nåja, just nu var det ju ingen risk för såväl snöstorm som ishalka.

 Sen, ja sen fortsatte ju vårt Göteborgsäventyr! Men det får bli ett senare blogginlägg för nu är jag trött och ska galoppera runt med hunden på promenad och sedan ska jag, som en målsökande missil, uppsöka kudden. Jo för Huliganen, syrran, Zoya och jag har traskat runt vid Krankesjön. Och sen har maken, Huliganen och jag cyklat land och rike runt, så iag känner mig trött och nöjd och belåten.

Men om ni känner er upplagda för bilder och berättelser om vackra växter och pampiga slott - titta in igen!