Panntofflor

Ja jag medger, det låter bonnigt. Och bonnigt är just vad det här inlägget är. Triumferande bonnigt.

Det har varit lite trögt med odlandet i sommar. Dillen - ja den drog sin kos. Gick in i en högre dimension, sökte nya jaktmarker. Bönorna är väldigt små. Och när jag säger små menar jag pygméartade. Grönkålen... ja vi får se. Det finns hopp, men också av pygmékaliber. Några tomater har det inte blivit. Paprikan visade sig vara en chili. Gurkor har det blivit. Två. Fast nu ser det tomt ut på gurkfronten.

Ja ni hör. Det är inte direkt så tidningen Land står på tröskeln och knackar för att intervjua mig om mina skördeframgångar.

Fast helt kört är det inte! Jag fick ju en snilleblixt i våras (som så ofta, ville man lite blygsamt säga, fast det gör man inte). Vi har en stor kompost (å andra sidan har vi en himla massa ogräs också, men kanske inte fullt så många att de fyller ut komposten). - Heureka! utropade jag och sa triumferande till maken att vi skulle odla potatis där. Lite sent var jag ute.

Först var jag orolig för att inget hände. Det sjöd inte av små potatisgroddar direkt. Sen oroade jag mig för att blasten växte för mycket. Tänk om all växtkraft gick åt till den? Bara snack och ingen verkstad, typ.

Men nix! Så var det inte. Inte alls. Nu tar jag grepen och ger mig ut i potatislandet. Jag känner hur jag får kontakt med ursprungsmänniskan inom mig. Samlaren. Jägaren. (I alla fall jagar jag mördarsniglar, kanske inte direkt mammutar eller bengaliska tigrar, men nog så räliga).

När jag grävt upp ett potatisstånd samlar jag bytet i en korg (i normala fall brukar det bli en kastrull, men av fotogeniska skäl blev det en korg idag. Det ser liksom ännu mer rejält och odlaraktigt ut. För att inte tala om mer estetiskt. Oj så fint det blir!

Sen, ja sen släpar man ju in bytet i köket. Skrubbar lite. Halverar lite. Har på lite olivolja och timjan och bakar i ugn. Inte dumt alls! När jag utfodrat maken med vår egenskördade potatis ser han lite lycklig ut och säger att den där tv-bevattningen jag ägnade mig åt 1980, den är helt kompenserad för nu. Det var ju tur.

P.S. Det kunde varit ännu mer dialektalt och bonnigt. Jag kunde skrivit "pantollor". Men jag kände att det var nog ändå till att ta i.