Sommar

Åh, du svenska sommar, allt är dig förlåtet! De 12 graderna och hällregn. De iskalla vindarna. Motvinden. Kylan. De mulna skyarna. Allt är som glömt, nu när sommaren har gjort sitt triumfartade intåg. Och det gjorde den jädrans rätt i, nu när jag är inne på den sista av semesterveckorna. I år har jag haft 3 veckor i rad vilket jag inte minns när jag hade senast och det har varit så otroligt skönt. Och allra skönast är det när sommaren skärper sig, tar sig samhälleliga ansvar och se till att vi får de doser av D-vitamin som vi behöver för att orka med november. För att inte säga februari...

Det finns ju en del ingredienser som gör att sommarkänslorna skjuter i höjden! Stockrosor, till exempel. Jag älskar stockrosor. Kanske inte med samma intensitet som jag älskar maken, barnen och Huliganen, men jag gillar dem, det måste jag nog hävda med emfas. I många år försökte jag mig på att få stockrosor i trädgården. Jag åkte till Tirups Örtagård och köpte små dyra stockrosbebisar och planterade. Men alltid tynade de bort. Till slut kunde jag inte låta bli att klaga min nöd för maken - varför ville de inte bo hos oss, jag som pysslade så ömt om dem?

Maken flackade med blicken och harklade sig försiktigt. Sedan undrade han om jag menade det där ogräset som envisades med att växa vid staketet? Det där som han sprutat gift på? frågade han vidare och såg lite lätt fåraktig ut. Numera sprutas det inte på några stockrosor.

Vad vill man mer ha? Kultur, varma sommarkvällar och lite slott i en skön förening, kanske? Och då kan man ju undra vad en jättetoalett har med Marsvinsholm att göra, men då ska jag genast skingra förvirringens dimridåer. Vi var en härlig kväll i gott sällskap (bl.a. en synnerligen delikat chokladtårta...) på Marsvinsholm och såg Den inbillade sjuke. Det var många flugor i en och samma smäll och inte minsta lilla regnställ skymtades vid horisonten.

Lite golf vill man ju också ha. Alltså drog vi till Halland för att svinga klubborna i sällskap med sonen. Det svingades högt och låg och torven flög. Ibland gick bollen dit den skulle, ibland inte. Men allt det där är ju petitesser och det blir ju liksom mer spännande då. Man får ta det med jämnmod och fnittra lite skälmskt när man slår bollen i bunkern för sjuttiofnuttonde gången. Eller också kanske man svor så det osade. Mitt minne sviker mig på den punkten.

Ett av årets projekt var att maken och jag skulle bada. I havet alltså. Det som ligger ute vid kusten, i alla fall här i Skåne. Nu låter kanske detta inte som ett omstörtande projekt, men vi tillhör inte det badande folket. Vår uppfattning om livet på en pinne är inte att ligga på stranden och få sand i allting och bli solsvedda och skrynkliga(re). Men i år skulle det ändå ske! Fast så var det ju det där 12 graderna och drivis... men nu senaste veckan spottade ju värmen upp sig och äntligen trodde vi att vi skulle klara av att sänka ner våra respektive lekamen i det våta utan att dö av köldchock.

Vi körde till närmsta strand vilken är Lomma. Där är det långgrunt så inihoppsan. Man går och man går och man går och sen får man liksom sänka sig ner på knäna för att bli någorlunda blöt. Alltså finns det inga badbilder, för skulle jag ta en bild av maken när han plaskade runt med sin badanka från stranden hade det behövts rejälare doningar till zoomobjektiv än vad jag har. Generöst bjuder jag dock på en solbadsbild samt en actionbild från det våta elementet.

Tja, det är väl lite av de ingredienser som krävs för en bra sommar. Det och lite god mat och vin. Lite vinresor. Lite läsande. Lite promenerande. Lite av det mesta.

Och framför allt; massor av den här!