Kultur på kvällskvisten

Det hade ju blivit en massa soffpotatisande de senaste dagarna. Dosen av OS-tittande för den hustruliga delen av familjen kändes också fylld. Överfylld skulle man rentav kunna säga. Som tur är har man rådiga vänner som rycker ut, vänner som letar reda på begivenheter och ampert talar om för att nu är det inte läge att sitta på ändan längre, nu kan man faktiskt hitta på andra saker! Ellenmamman till exempel, hon är just en sådan rådig kvinna.

 Alltså begav vi oss till Dalby Stenbrott för att lyssna på opera i sommarkvällen exekverad av Studio Bel Canto.

Det var alldeles väldigt trevligt att sitta där i sommarkvällen och se Emila Falcaru komma över sjön, sjungandes så det ekade mellan klippväggarna. Jag var oerhört imponerad! Inte nog med att hon sjöng, hon stod dessutom upp i båten och balanserade såväl sig själv i långklänning som något som såg ut som en biskopskräka samtidigt som hon tutade loss. Prata om simultankapacitet. Själv hade jag stått på huvudet i vattnet efter ett par, tre roddtag sådär.

Och sen fortsatte det under en skön kväll. Måhända var underlaget något hårt och något ojämt, och måhända är man inte så rysansvärt smidig och ämnad att sitta på filt. Men trevligt var det! Inte mindre trevligt blev det av att Ellenmamman generöst och kreativt bjöd på torkade tranbär i choklad - väldigt gott måste jag säga! Och praktiskt taget hälsokost, så oerhört praktiskt.

Sen åkte vi hem i sommarkvällen. Belåtna med en skön sommarkväll. Nöjda med att ha kommit upp från soffan. Glada över att ha haft trevligt sällskap. Och måhända en aning trötta i ändalykten.